PaEvDaLi

Och så beta av ytterligare ett sommarföretagande...

Förr-förra helgen avslutade jag min Märsta-vistelse genom att tillsammans med 7 bekanta ge sig av på en Finlandskryssning. Den ursprungliga planen hade varit att ta en tredagars-kryssning till typ Tallin, men p.g.a. hundinnehav var detta icke möjligt, så det fick bli en dygnskryssning till Åbo istället.

Eftersom de flesta jobbade så blev mötet inför kryssningen inne i stan. Jag och ytterligare en Märstabo åkte gemensamt in till Slussen i Stockholm där vi mötte resten av sällskapet. Båten avgick 20.10 och skulle göra en kort mellanlandning på Åland.

Vi började med att söka upp våra hytter, som låg på båtens nionde och högsta våning. P.g.a. att alla fancy hytter hade varit upptagna fick vi två stycken utan utsikt, men de hade målat en fyr på väggen, så det var ju nästan som om man hade havsutsikt ändå XD

Vi började resan med en visit på buffén, som var teh awesome. Som jag lärt mig av tidigare buffébesök lade jag mitt krut på laxen XD Lax is the shit you know. Efter en mellanlandning på "medelhavs"sektionen av buffén avslutade jag måltiden med en dessert bestående av chokladmousse, blåbärspaj, chokladtårta och brylé-pudding XDXD

Därefter gjorde en visit inne på taxfree:n, där bl.a. en present till älsklingen införskaffades :3

Efter att ha hängt lite i våra hytter bestämde vi oss för att gemensamt söka upp båtens "uteställen", det ena av dem var stängt och det andra var rätt... dött. Men vi gjorde vårt bästa för att hålla igång ändå. Det var ett liveband som spelade "klassiska" hits a la Abba och Bryan Adams med mera, som sedan övergick i ett sedvanligt nattklubbsdunk som styrdes från typ ett winamp bakom baren XD

Dansgolvet bemannades i princip bara av vårt sällskap och en överförfriskad finsk tant.

Några blev trötta och lade sig för att sova, medan vissa av oss stannade uppe för att bevittna soluppgången över de finska vattnen.

Nästa dag blev det en tung uppklivning till frukostbuffén. Vi blev 3st som lyckades närvara. En fin touch var att de, utöver de sedvanliga bröden, påläggen, flingorna, filarna etc., serverade mini-donuts och mini-muffins på frukosten. Efter att folk hade vilat ut sig och tagit sig ur säng så splittrades sällskapet, då de som inte hade närvarat vid frukosten skulle införskaffa föda på annat vis. Vi andra satte oss på soldäck, fram tills att det blev kallt. Vi avslutade med en kopp kaffe och gick sedan in...

...där karaoken hade dragit gång, och den var givetvis infekterad med tyskar ;__; som givetvis sjöng konstiga tyska låtar. Prestationerna var väl ungefär vad som är sedvanligt (jag inser att det är typ tredje gången jag använder det ordet nu) och som kunde förväntas på en finlandskryssning. Någon enstaka var faktiskt riktigt duktig på att sjunga, och så var det givetvis en tysk unge... som skulle sjunga en låt som hette "Zehn kleine Jägermeister" och detta kan vara världens längsta och mest plågsamma låt att bevittna på karaoke...

Därefter hände det inte så mycket mer, utan vårt sällskap spenderade resten av resan med att sitta vid ett bord och spela kort, tills vi anlände tillbaka i Stockholms hamn.

Dagen därpå bar det av tillbaka till Ringeboda XDXD

Det är väl dags att ta igen lite bloggande I guess >< Det har ju ändå hänt ett och annat denna sommar... samt att jag antar att det vore trevligt att kunna skriva aktuella blogginlägg XD

Den lilla episod som jag tänkte beskriva nu har egentligen sin begynnelse redan innan Mona och jag åkte till Metaltown, då jag blev uppringd angående en spelning den 4:e juli. Jag skulle spela med Jiggle'n Jive då deras ordinarie gitarrist var upptagen. Eftersom jag ändå hade planerat att befinna mig i Märsta kring denna tidpunkt och det kunde vara trevligt att spela lite live igen så tackade jag ja. Samma dag fick jag en lista på 33 låtar, vilket var vad som skulle framföras. En aning mastigt kanske, men jag tänkte "det löser sig".

Sedan åkte ju jag och Mona till Metaltown, som de som läst säkert är medvetna om.

På grund av lite diverse aktiviteter här i Ringeboda så kom jag inte iväg med bussen mot Märsta förrän torsdagen. Och spelningen var då lördag kväll. Jag hann inte mer än hem, äta och vända innan jag skulle iväg och börja gå igenom låtarna. Efter en helkväll av lyssnandes på Spotify och YouTube-klipp och försöka få ett någorlunda hum om what the crap jag gett mig in på egentligen så bar det hem igen för lite sömn. Känslan jag hade då var ungefär "What the crap har jag gett mig in på? Hur skall detta gå?", men samtidigt hade jag ändå en övertygelse om att det skulle sluta väl.

Fredag morgon gick jag upp tidigt, blev väckt av åskvädret om inte annat, för att via en YouTube-tutorial lära mig intro-solot till "Johnny B Goode". Nog för att jag brukar föredra att lära mig saker by ear, men det fanns helt enkelt inte tid för sådant. Därefter bar det av till Uppsala där vi i en källarlokal satte oss för att gå igenom de resten av låtarna. Efter ett par timmars rep och en köttbullsbaguette till lunch fick det bära av mot Söderhamn. Justdet, jag glömde kanske nämna att spelningen var i Hälsingland?

I Söderhamn bodde iallafall bandets trummis och där hade de tillgång till en replokal. Så då spenderades ytterligare ett par timmar åt att repa med helt band. Vid detta laget var min hjärna i det ökända sockervaddstillståndet och efter 1½ dag av intensivinlärning av låtar så var det rätt rörigt innanför pannbenet. Repet gick väl sådär och jag började känna av pressen lite. Bandet skulle ju ändå få betalt för spelningen, så det gällde ju att prestera, samtidigt som att jag hade intalat samtliga, inklusive mig själv, att jag skulle klara detta med bravur.

Lördag morgon var det upp igen och repa. Denna gång gick det lite bättre, men efter ytterligare ett par timmars rep så var det fortfarande totalt kaos i hjärnkontoret. När man väl står på scen så gäller det ju att särskilja det ena blues-riffet i E från det andra blues-riffet i E. Vi lyckades ta oss igenom alla låtar någorlunda acceptabelt och sedan var det dags att packa ner igen och ge sig av ytterligare norrut till den faktiska spelningen.

Spelningen var på en 50-årsfest, för en Elvisfanatiker, ute i trädgården. Att spela ute är alltid kul när vädret är ostadigt XD Vi riggade upp under ett partytält och soundcheckade varefter vi blev bjudna på kaffe och bullar och sedan var det bara att vänta. När sångaren i bandet under fikat färdigställde spelordningen och jag tog mig en snabb titt på listan hände något märkligt. Den kaosartade röra av Elvis-låtar som för några timmar sedan befann sig i mitt huvud hade gått över i kristallklarhet. Jag visste precis vilken låt som var vilken och hur de gick. Bandet tvingade sedan upp mig med en akustisk gitarr för en sista minuten-genomgång för att se om jag verkligen kunde detta. Och tamejfasen... jag friggin' kunde det.

Runt kl 20 spelade vi vår första set... och det gick skitbra. Med undantaget från att tekniken inte var på vår sida. Blev ständigt rattande och pillande på saker, trots att allt hade låtit bra under soundchecken. Anledningen till att vi började spela så tidigt var för att deras rullstolsbundna mormor skulle få möjlighet att höra lite, då hon skulle lämna festiviteterna tidigt. Vi avslutade första set:et och efter detta var moralen på topp och det var bara att åka med.

Andra set:et gick också bra, men folk var inte jätte dansanta av sig, så vi funderade efteråt om vi skulle spela något mer, men vi tänkte, vi kör ett sista set med våra "bästa" låtar och sedan så får det vara nog.

Vårt sista set fortsatte ned extranummer, timme efter timme, fram till klockan var ca 02.45, och då hade folk ännu inte fått nog än. Jag säger då det, överförfriskade norrlänningar... Runt klockan ett hade de till och med erbjudit oss extra pengar för att vi skulle fortsätta, vilket vi gjorde ^^ Spelningen slutade inte förrän vi spelade "Johnny B Goode" för sjätte eller sjunde gången av avslutade med de ord som Elvis alltid avslutade sina koncerter med: "Elvis has left the building"...

Detta var en av de sämst förberedda spelningar jag någonsin haft, men kanske den som gått bäst XD

Det kom även fram efter spelningen att födelsedagsbarnet även var döende i lungcancer, och att det ett tag varit osäkert om hon skulle ha fått uppleva detta kalas, samt att de hade haft en jädra panik att hitta några som kunde spela (hade inte jag hoppat in hade bandet blivit tvugna att hitta någon annan gitarrist eller i värsta fall fått ställa in spelningen). Så då kändes det extra bra att allting, efter mycket om och men, hade klaffat så bra som det gjorde och det blev en toppenspelning ^^'

Kanske dags att avsluta redovisningen av årets Metaltown-vistelse känner jag XD

Detta inlägg har dock försenats p.g.a. anledningar som jag säkerligen kommer att förklara i ett framtida blogginlägg, men eftersom jag är petig med kronologin så tar vi och drar igenom förra lördagens företaganden först och främst ^^'

Natten mellan fredag och lördag sov jag i varje fall som en stock, troligtvis för att jag var helt utmattat av att knappt ha sovit mellan torsdagen och fredagen.

Denna gång bestämde vi oss för att ta oss in till stan i god tid, dels för att vi inte ville missa några fler band p.g.a. eventuella mastondontköer, samt att vi behövde ta ut kontanter, då vi hade i princip helt slut på sådana och det var ju väldigt få av de grymt överdyra kebabstånden som tog kort.

När vi tagit oss bort till spårvagnsstationen fick vi bevittna en spårvagnsavgång precis lämna stationen. Då tänkte vi, eller ja Mona snarare, att det fanns ju ett OKQ8 borta vid Bögatan, då kan vi ju gå dit, handla lite frukost och ta ut kontanter i butiken, så kan vi bara ta nästa spårvagn därifrån och åka direkt till festivalområdet sedan.

Så vi traskade bort dit i värmen och...i butiken var det ja. Detta var ju GIVETVIS en av de stationerna som inte hade någon butik utan bara var ett drös obemannade pumpar. Damn you Bögatan. Damn you for getting our hopes up. Vi fick då ta nästa spårvagn bort till centrum, ta ut lite cash, vänta på nästa spårvagn och åka bort till området. Denna gång var det dock inga köer alls in till området, så vi var ju där i god tid för att se första bandet.

13.30: Evergrey
Ytterligare ett band som jag inte är särskilt inlyssnad på, men ett band vars proggressiva metal inte är okänd för mig. Som första band för dagen måste de ha hunnit med en rejäl och genomgående soundcheck, för de hade verkligen grymt bra live-sound off the bat. Även om jag inte kunde namge ett enda alster som de framförde så kan jag iallafall säga att de levererade top-notch gitarrspel och hade ett stabilt och helt flawless framförande.

Under Evergrey var det även en kvinna som uppmärksammade min vid detta laget rätt brända nacke, och erbjöd mig solkräm, för att sedan mystiskt försvinna.

14.30: The Haunted
Efter detta var det dags för lite stenhård och rutinerad thrash a la The Haunted. Det var dock en aning för tidigt på dagen för att de skulle kunna komma till sin rätt, men deras framförande var tveklöst, skitigt och riktigt, riktigt snortajt. Jag tycker personligen även att de hade gynnats av en längre speltid då de, även om de framförde många starka låtar, uteslöt en hel del som jag skulle ha velat höra, då detta var första gången jag såg dem live. Kan inte direkt säga att jag blev besviken alls, men spelningen nådde bara inte riktigt ända fram, antagligen på grund av den tidigare och lite korta speltiden. Jag hade även önskat en annan slutlåt än Hate Song (även om jag gillar deras första skiva som bara den), typ kanske All Against All, som de tyvärr inte körde alls.
Nevertheless: en svettig, tröjlös Peter Dolving som uppmanar folk att släppa in Lucifer i deras hjärtan... vilken syn!

Efter The Haunted var det dags för ett visst Dragonforce att spela. Då gick vi därifrån och letade efter något att underhålla oss med på festivalområdet istället. Vi lyckades hitta ett muffin-stånd där vi unnade oss varsin chokladmuffin. Eller ja... p.g.a. värmen så blev det mer... en kladdig hög med choklad vi unnade oss, men det är tanken som räknas ^^ Tyvärr satt vi inom hörbart avstånd av ovan nämnda Dragonforce, så vi kan ha råkat få lite ost på våra muffins ><'

16.30: All That Remains
Detta var ytterligare ett av de band jag såg mycket fram emot att få se. Och trots en lite seg start måste jag säga att detta var en spelning som verkligen inte gick av för hackor. De vinner helt klart priset för bästa mellansnack, med ämnen som sträckte sig till allt från om hur solen aldrig gick ned i Sverige, till hur folk hade raggat på deras bassist, till hur korkad trummisen är för att ha brutit handen (något som inte påverkade trumspelet nämnvärt som tur var). Efter den en aning sega starten så lyfte allting riktigt rejält när de körde Six följt av The Air That I Breathe. Efter detta fick de ytterligare något av en svacka i de efterföljande låtarna, men spelningen hölls ändå på en bra nivå tack vare klockrent mellansnack. Slutspurten blev sedan Two Weeks, som inte alls blev så awesome som man hoppats. Men när det sedan var dags för finalnumret, This Calling, så tog de ett kort avbrott innan låten, och drog upp en 20-årig svensk tjej på scen, som tydligen lagt upp en akustisk cover av låten på YouTube. Och tack vare detta så fick hon vara med och framföra låten. Rätt ballt gjort av bandet, i min mening. De slutade helt klart på topp och låtens stick med solo som leder in i slutrefrängen gav mig gåshud faktiskt, och jag utnämner det till festivalens näst bästa ögonblick!

Efter detta blev det en rätt låååång paus innan Opeth skulle spela, så vi drog in till Avenyn, käkade lite, beklagade oss över våra solbrännor, jag nös en himla massa och sedan unnade vi oss lite glass innan vi åkte tillbaka.

20.15: Opeth
Opeth SKULLE ha spelat på Metaltown förra året, men ställde in p.g.a. sjukdom. Eftersom det var ett av de band jag hade sett fram emot att se då så var ju det en rätt stor besvikelse. Detta år var de dock på plats när de skulle. Vid detta laget var dock både jag och Mona rätt trötta och sönderbrända, så man var nästan inte på humör för att se något mer. Men Opeth levererade en flawless performance... i vanlig ordning (detta var tredje gången jag såg dem live). Dock vill jag även påpeka, vår trötthet aside, att denna typen av festivaler aldrig riktigt kan göra Opeth rättvisa. Dels har de för långa låtar, så de hinner max med 5-6 låtar på den speltid de får. Det blev knappt något mellansnack p.g.a. tidsbristen, och herr Åkerfeldts mellansnack är nästan halva nöjet med att se Opeth live. De är heller inget "okej nu tar vi och hoppar runt och röjer"-kind of band, utan dess storhet ligger i själva musiken, i dess episka prakt och att de faktiskt ansträngningslöst kan framföra den helt klockrent. Man hann heller inte alls komma in the mood för deras flummiga progg-jam de valde att ha i mitten. Men som sagt, framförandet var av första klass och jag måste ändå säga att få se Opeth framföra Deliverance än en gång utan tvekan var en värdig avslutning på festivalen får min/vår del.

Vi hade tankar om att se en kort snutt av Dir En Grey, men vi pallade helt enkelt inte, utan åkte tillbaka till campingen och smörjde in oss med after sun-lotion varefter vi försökte sova och samtidigt orsaka så lite smärta som möjligt till våra sönderbrända hudar.

Dagen efter var det bara upp med tuppen, slita ner tältet och ge oss av mot spårvagnen för att hinna till stationen och ta ut pengar till bussresan och ev. skaffa oss lite frukost. Spårvagnen var givetvis lite tidig (no good cheeky spårvagnsförare) och vi fick springa sista biten. Men efter det så var det att traska bort till Göteborgs Centralstation, leta upp var the friggin' hållplats var och sedan bar det av med Svenska Buss hem mot Norrköping och Ringeboda igen...

The End.

Titeln är egentligen en aning missvisande, då allt ståhej började redan på torsdagen, då tåget avgick 22.21 från Norrköpings station.

För de som kanske lyckats lista ut det vid det här laget så besökte jag och Mona årets upplaga av Metaltown och jag hade nu tänkt skriva ner lite tankar och reflektioner (och recensioner) som uppstått nu såhär i efterhand. The usual stuff.

Vi blev iallafall skjutsade till Norrköping C där vi satte oss på sista tåget... norrut. För de som känner till att Metaltown är beläget i Göteborg samt att Göteborg är beläget söder om Norrköping, kan detta te sig en aning ologiskt och jag måste väl erkänna att resvägen Norrköping->Stockholm->Upplands Väsby->Arlanda->Göteborg inte är den mest direkta. Men den var ironiskt nog den billigaste.

Resa dit, inklusive väntan mellan de olika bytena, tog ca 10 timmar och var väl kanske inte det mest komfortabla sättet att resa kanske, men när vi satt där, på Upplands Väsby-station kl 01 på natten och tog oss varsin dumlekaka, eller när man satt i Sky City på Arlanda kl 03 och hinkade i sig det sista kaffet som fanns i termosen medan Mona låg och sov, undrandes om de skulle öppna dörrarna till tågen någon gång, så måste jag ändå säga att det var rätt mysigt... på sitt sätt.

När vi väl anlände i Göteborg, kl 8 på morgonen, och hjärnan fått ungefär samma konsistens som sockervadd och man möttes av löpsedeln "Michael Jackson död inatt" kändes det lite... what the crap?

Vi lyckades iallafall hitta bort till Brunnsparken, varifrån vi tog den underbara 5:ans spårvagn som gick typ varje kvart nästan hela dygnet runt fram och tillbaka mellan Frihamnen och Töpelsgatan (stationen efter Bögatan), vilket var stationen närmast campingen. Det enda kruxet var att ifrån själva spårvagns-stationen så var det typ 2km att gå bort till den faktiska campingen. När man knappt hade sovit något under natten, bar på en halvstor packning (tält und stuffs) OCH det dessutom var non-stop uppförsbacke nästan hela vägen. Då var det lite jobbigt faktiskt.

Väl in-checkade och med uppslaget tält åt vi lite frukost och försökte sova lite innan vi skulle bort till festivalen. Det gick ju sådär bra med sovandet när de skulle flytta betongblock, bokstavligt talat, ett par meter ifrån vårt tält. Oh well, jag hinkade i mig en "Life Energy" påväg bort mot spårvagnen, och så fick det funka ändå.

14.30: Pain Stå och köa i en timme
När jag var på Metaltown förra året, så var vi där precis när de öppnade första dagen och det var ingen kö alls och det gick smidigt och lätt att få sitt armband och komma in på festivalområdet. Ptja... samma sak kan knappast sägas om årets upplaga. När vi satt på spårvagnen och den precis skulle köra ner från bron och vi spanade mot festival-entrén så fick vi syn på en BIGASS kö utan dess like. Det var inte mycket mer att göra än att ställa sig och försöka igla sig igenom så gott som möjligt. När vi stod i kön så hörde vi en person bredvid oss som sa "Jag åkte hit för att se Dead By April och Pain (vilka var festivalens två första band, förf anm), nu har jag missat båda". Vi lyckades faktiskt ta oss in på området före den här personen. Man måste ju kunna igla sig i stora köer om man vill in! Men det hjälpte inte mycket då Pain spelade på sin sista låt när vi väl var inne. Det var dessutom inte bara EN kö, utan FYRA man fick stå i. Först en kö som bara var att reglera antalet människor som strömmade in till nästa kö. Nästa kö var för att skilja på de som hade biljetter och de som redan hade löst in sina armband, sedan var det en kö för havande av olika biljettyper, varefter man fick sitt band, och sedan var det den sista kön in till det faktiska området.

16.30: Trivium
Detta var ett av de band som jag själv såg mest fram emot att se och jag kan inte direkt påstå att jag blev besviken någonstans. Jag hade läst på internet att deras trummis är sjukt otight live, och visst, det var lite temposkiftningar ibland in och ut ur dubbelkagge-partier, men bortsett från det så lät det grymt bra. De öppnade inte helt oväntat med Kirisute Gomen följt av Down From The Sky, vars brygga in i refrängen är helt underbar. Sedan fortsatte de faktiskt med Throes of Perdition, vars intro förstördes lite av att en omusikalisk skara av publiken precis bredvid oss försökte klappa i en godtycklig men till låten orelaterad takt. Efter en låt från Ember To Inferno som jag faktiskt inte kan namnet på så fortsatte de med precis den hit-kavalkad från skivan Ascendancy som man hade kunnat hoppas på. Like Light To The Flies, Rain, Pull Harder On The On The Strings Of Your Martyr och A Gunshot To The Head Of Trepidation, vars stick jag måste säga blev höjdpunkten under festivalen för min del. Break:et, stämsången, de efterföljande tre gitarrsolona. Kan inte säga annat än "Fuck yeah". Att de sedan hade "One-Winged Angel" från Final Fanasy VII som outro var ett definitivt plus i kanten.

17.30: Meshuggah
Måste erkänna att jag inte lyssnar jättemycket på Meshuggah, men när några av världens mest tekniska musiker spelar på festivalen så måste man ju kolla, om inte annat för att få bevittna Fredrik Thorendal's säregna åttasträngade gitarrspel. Och måste säga att i sin kirurgiskt precisa och samtidigt hänsynslösa tekniska brutalitet så gick det definitivt att uppfanna någon form av subtil konstnärlighet, som jag tycker nästan snuddade på minimalism. Samtidigt var det ju helt klart sjukt fett. Det var dock inte förrän efter lördagens solbränna som vi äntligen förstod vad sångaren menade med "Solen är ond. Krossa solen!".

18.45: Children Of Bodom
Efter att ha lyssnat en del på deras första skivor, i synnerhet Hatebreeder och Follow The Reaper, tänkte jag att Children Of Bodom kunde vara skoj att se. Med ett rätt taskigt ljud, som inte kunde göra denna virtuositets-baserade musik rättvisa på något vis, fick de en kass start, trots en uppsättning av rätt starka låtar. Sedan hjälptes inte fallet av att Children Of Bodom antagligen är världens näst mest ostiga band (efter Dragonforce såklart). Då deras mellansnack bestod av mer obsceniteter än faktiska ord, i kombination med Alexi's rätt bristande finlands-engelska, så var del hela rätt pinsamt att lyssna på. Måste erkänna att de lyckades piska upp lite faktiskt drag under låten "Hate Me!", men när de sedan tappade det igen under nästa låt, gick vi därifrån.

21.15: Disturbed
Detta var ett av Monas favoritband och ett band som jag inte direkt har lyssnat särskilt mycket på sedan The Sickness släpptes, vilket var ett bra tag sedan. Men då blev jag faktiskt desto mer förtjust när de öppnade med "Voices", efter att sångaren hade blivit inrullad på scen ifört Hannibal Lecter-mask. Jag tyckte att ljudet under hela koncerten var lite halvdant och ibland var det lite svårt att höra sångens sammanhang i den nedstämda vägg av ljud som var gitarr och bas, men trots detta var det en stark spelning med drag i de låtan som man faktiskt kände igen.

22.30: Slipknot
Så var det i slutet av kvällen äntligen dags att se de 9 maskerade männen uppträda. De vann utan tvekan i kategorin, mest crap på scenen, då de hade en massa egna ljus och konstruktioner och grejer, för att inte nämna de tre trumset:en denna line-up kräver. Jag vet inte om det berodde på att det var 10-årsjubileum för releasen av deras självbetitlade skiva som betoningen i låtlistan låg på just denna. Dock tycker jag att de fick en rätt klen start trots att både (sic) och Eyeless är rätt intensiva. Inte ens Wait And Bleed tyckte jag riktigt kom till sin rätta. Detta kan ju bero på att vi även hade en del störelement i form av mindre begåvade Slipknot-fans som envisades med att starta egna circle-pits, så vi tvingades backa ännu mer för att inte bli omkullknuffade. Dock skulle man behövt stå så man såg scenen rätt bra under denna koncerten, då det ständigt pågick saker på scenen i form av att olika medlemmar av bandet var uppe och hoppade och klättrade på saker. När de började köra lite av deras nyare material så tyckte jag dock att koncerten lyfte rätt bra, även om det kanske inte blev den punch i t.ex. Dead Memories som jag hade trott. Efter de dragit igång Psychosocial och det var dags för de "avslutande" låtarna nådde de dock utan tvekan sitt essä. Publiksången under "Duality" anser jag nog vara den tredje bästa upplevelsen under koncerten och likaså People = Shit satt där den skulle. Sedan var det en "fejkad" koncertavslutning följt av två extranummer, som gick att gissa sig till vilka de skulle vara, nämligen Surfacing och Spit It Out. Kanske för att jag inte är så jätteinbiten "maggot" direkt, men jag tyckte dessa två låtar var något en nedgång efter People = Shit.

Efter detta blev det att försöka ta sig bort till spårvagnsstationen för att ta the good old 5:ans spårvagn till campingen och ytterligare ett tappert försök till sömn.

To be continued...

Förra helgen spenderades med att spela in "Rabbit-proof Funkstation", ett blekingebaserat funk-band, i studio Netport. Det är alltid spännande och lärorikt att spela in saker man aldrig gjort förut, såsom saxofon, trumpet, trummor... och ja... genren funk.

Inspelningsformen som önskades och blev var att ta allt i "live-tagningar" där alla instrument (allt exklusive sång) spelades in samtidigt, en inspelningsform som är väldigt effektiv och tacksam om man har ett tight och välrepat band, samt att det annars kan vara klurigt att få till det "sväng" man vill ha om man kör separata uppklippta tagningar efter metronom. Akut insjuknade trummisar och förkylda sångerskor orsakade lite förseningar och hold-ups under inspelningarna, men sådant börjar man väl nästan bli van vid vid detta laget.

Följande onsdag blev det för mig att smuggla ner gamle Frankie-ponken i ryggsäcken för att ta en tur upp till Ringeboda för att spendera lite tid hos Mona innan vi drar till Göteborg och Metaltown :3

De kommande dagarna ägnades sedan åt den briljanta kombinationen av Guitar Hero, jordgubbstårta och fikabröd, samt kikande på allehanda filmer. Då Mona jobbat en del har mycket av mina dagar spenderats åt att köra igenom playstation-porten av Final Fantasy IV. Jag lyckades även med bedriften att fånga stackars lilla Aragon off-guard och därmed skrämma skiten ur honom så han flög upp och drattade på ändan.

Vad gäller midsommarfirande blev det rätt laid-back, då Mona jobbat, så det blev mysa och somna in framför filmer om kvällarna XD

Nu skall jag dock återgå till att försöka dämpa de små förkylningssymptom som dök upp idag (måste ju vara kry till torsdag då vi ger oss av ;__;), att smyg-stalk:a tradera-budgivningar och att köra vidare i FF4 XD

Igår när jag åt på McDonalds var det en kund i kön bredvid mig som inte visste vad en Big Mac var...

Än finns det hopp för mänskligheten XD

Så har andra året på Blekinge Tekniska Högskola äntligen (tack och lov) nått sitt slut. Projektkursen har efter mycket om och men genomförts, med de flesta av gruppmedlemmarna fortfarande på god fot med varandra XD

Två av de projekt vi var involverade blev inskickade till SGA. Det ena var kursens huvududsakliga projekt, som fick den slutgiltiga titeln The Plan - Silent Heist. Gruppen lyckades få ihop en spelbar prototyp som var körbar på xbox360, som ändå uppvisar att spelet hade kunnat ha potential, om det hade gjorts rätt från början, men med största sannolikhet kommer spelet aldrig att göras färdigt, p.g.a. de extrema inre konflikter som plågade projektet. Men i vilket fall som helst blev musiken awesome XDXD

Det andra var Velocity: Escape from puzzle hell, som faktiskt med största sannolikhet kommer att få en officiell release på XBox Live Community Games. När så är fallet rekommenderar jag alla med en krysslåda att faktiskt införskaffa det, delvis för att det är shameless self-promotion, men även för att det faktiskt är ett väl genomfört och i min mening ganska underhållande, om än simpelt, pusselspel ^^ Samt att det har en awesome ljudläggning XDXD

Den sista veckan spenderades delvis med att installera East West Symhponic Orchestra Platinum Play Edition (vilket gick allt annat än smärtfritt), och delvis med att jobba med en danmaku-shooter tillsammans med programmeraren från Velocity. Ironiskt nog kom vi på ca 1 vecka längre och åstadkom något som var mer tekniskt fulländat än vad 11 personer åstadkom på 8 veckor XD Jag har so far huvudsakligen bidragit med design och grafik (lulz).

Och förra måndagen kom Mona på besök XDXD

Och under denna tiden har vi hunnit se klart första säsongen av Arkiv X, samt därefter påbörjat andra, ätit massa gott såsom jordgubbstårta, kaffetryfflar, glass m.m. sett 2st Miyazaki-filmer, mätt upp och planerat kommande möblemang (hon flyttar ju ner till hösten juh (A)), fått bevittna allehanda hamster-ninja-konster av daredevil-slag, införskaffat PS3-tillbehör, gjort ett besök på marknanden på SRF (ett besök och en bussresa hem som kan läsas mer om på hennes blogg) och en himla massa annat mys XDXD Tyvärr åker hon ju upp på onsdag ;__; Men förhoppningsvis kommer jag upp inte långt efter.

Och errm, ja... slutligen en bild som jag tycker sammanfattar rätt bra...

Saker och ting har väl sakteligen rullat på. De olika spelprojekten man varit involverad i har haft mer eller mindre lyckade resultat, då inlämningen till SGA slutar om ca 40 minunter, men mer om det någon annan gång. Har spenderat en ganska stor del av förra veckan med att rita, vilket sällan är en bra idé, grafiskt handikappad som jag är.

Aragon gjorde ett försök idag att flytta in i leklådan. Han fick komma dit en stund, vilket resulterade i ett ninjaryck i sandlådan i vanlig ordning (han verkar tämligen förtjust i den). Sedan började han leka i röret... och springa fram och tillbaka... och... baklänges igenom det. Det läskiga är att han nästan rör sig snabbare baklänges än framåt ><
Sedan förstår jag inte hur han lyckas göra 180-graders svängar i röret, för röret är inte överdrivet tjockt... och han är inte överdrivet smal heller. Men han klarar det på något sätt... och han får väl passa på medan han fortfarande är relativt liten ;p Sedan tog han och djupdök ner i leklådans matskål och länsade den på alla de gottiga bitar som kunde finnas kvar.
Sedan tog han lite av pappret som finns där... bäddade han ner sig, i röret... i kröken på röret för att vara exakt och... ja... somnade. Han sov ingen längre stund men ändå, han verkade vilja bosätta sig därinne ^^'

Och här följer lite foton på hur de ser ut i dagens läge:

På agendan idag när vi anlände till skolan var att lyssna igenom de inspelade, klippta och implementerade ljud som fanns, att de inte var brusiga eller innehöll missljud eller dylikt, saker som ibland inte märks av förrän man normaliserar dem.

För att inte behöva plåga den övriga gruppen med denna pedantlyssning så satte vi oss i ljudrum 4, där vi brukar sitta när vi arbetar. För att komma i stämning medan jag höll på att rigga upp min laptop i ljudrummet så drog vi igång den industriella jazz-lounge låten vi komponerat till Squishy-Box. Den är oerhört avslappnande att lyssna på.

När vi drar igång den så låter saker... inte alls som det skall. Misstankar att det är något som buggat sig avfärdas efter en omstart. Det låter som det ligger ett enormt reverb på saker. Efter lite undersökning så ser vi att det är på basen som det ligger någon form av massiv efterklang på. Den har ett reverb som vi misstänker buggat. Men icke. Eq:n? Den är det inte heller. Då hittar vi så småningom att någon pillat på samplern och dragit ADSR-kontrollerna helt åt helvete. Då börjar vi undra what the crap som hänt egentligen. Vi lyssnade nämligen på låten igår eftermiddag innan vi drog från skolan och då var ju allting som det skulle...

...så vi kollar modifieringsdatumet på projektfilen... vilket visar sig vara 07.43 idag.

Vi anlände ju inte förrän närmare klockan 9. Så någon har alltså varit där på morgonen, ändrat på lite grejer och sedan sparat över filen. Kan ju tillägga att det inte var särskilt svårt att åtgärda när vi väl hittat problemet... but... WHY!? >.< ;__;

Vi har dock våra misstankar om vem "gärningsmannen" kan vara. Vi har kontaktat skolans allt-i-allo och han har begärt loggen från rummets kortläsare, så nu väntar vi bara på den tekniska bevisningen XD Det är mest drygt att man kanske inte kan lagra något på ljuddatorerna utan att risken finns att folk går in och ändrar på saker... what is this friggin' world coming to? ;__;

Utöver det så är det bekräftat att jag och Mona kommer att ta oss en tur till Metaltown i år XDXD och lille Aragon har acklimatiserat sig bra. Både han och Frank är det full rulle på... always. Förutom när de sover... och under de obligatoriska snack-pauserna förstås.

Igår fick Mona och jag ett litet tillskott i form av hamstern Aragon. Han är liten och knubbig och matglad, så pass att han, efter att ha varit översocial och klättrat och klängt på allt och alla vid sin hemkomst, faktiskt kunde hittas däckad i sin matskål imorse.

Han har redan påvisat starka ninjatendenser, både i snabbhet och oräddhet, men om han skall gå i sin moders fotspår kommer han antagligen att bli mer sumobrottare än ninja, men det är nog så vi vill ha honom också XD

Tack vare Mona har det även tillkommit en lekhage full med roliga saker som både Aragon och Frank kan leka i. As we speak tog Aragon precis och kröp baklänges genom röret som finns där. Han är kanske en aning knäpp ibland, men det är utan tvekan "fullt ös, medvetslös" som är hans motto of choice, så länge regelbundna snackpauser finns med i bilden.

Att ha en hamster gav ju upphov till att man fick bevittna en hel del rätt lustiga och underhållande incidenter, när man har två så kommer det att bli rena rama cirkusen här ^^'

Yes, dags för recap. Idag skall jag vara sjukt strukturerad och gå igenom förra veckans företaganden, dag för dag! >.<

Måndag: Vi tänkte börja veckan med att installera skolans upplaga av East West Quantum Leap Symphonic Orchestra Platinum Pro XP (även känt som EWQLSOPXP). Det började först med att försöka scavenge:a skolan för lämpliga hårddiskar och den apparatur som krävs för att kunna fästa denna i chassit. Chassit var av märket Dell, och de två dedikerade hårddiskplatser som fanns var ju givetvis redan upptagna. Kan för övrigt tillägga att de som designade Dell-chassin uppenbarligen försökte vinna SM i "hur mycket random och onödiga plastkonstruktioner kan vi fylla upp ett chassi med för att det skall bli så lite plats som möjligt, samt att den plats som faktiskt finns skall vara så otillgänglig som möjligt". När allt slutligen kom till plats och var formaterat och redo att installeras så märkte vi att datorn saknade en duallayer-dvd-läsare och inte kunde läsa install-skivorna. Nej, jag menar att SKOLAN helt och hållet saknar duallayer-dvd-läsare. För att förtydliga: Skolan har inte EN ENDA duallayer-dvd-spelare. Det komplicerar saker när mjukvara, kommer på duallayer-skivor ;)

Tisdag: Min klasskamrat hade nu tagit med sig sin privata duallayer-dvd-läsare och installationen kunde nu påbörjas. Installationen tog sammanlagt kanske 4½-5 timmar. Det rörde sig om 138 gigabyte samplingar som låg på 37 dvd-skivor. Denna tid hade vi tänkt fylla ut med att iterera ljudlistan och planera inspelningar till den nya ljuddesignen, men icke! Då kom vår producent in och sa att designdokumentet skulle itereras och färdigställas i dagarna nu, så då blev det meningslöst att göra det just då. När paketet sedan var installerat, så märkte vi att det blev lite tungt för datorn med flera instanser av EWQLSOPXP, med många instrument i varje, samt att mjukvaran var tvungen att registreras inom 14 dagar. Något som inte kunde lösas förrän påföljande dag.

Onsdag: Idag skulle då EWQLSOPXP registreras. Det var ju lättare sagt än gjort. Den registreringsmjukvara som följde med installationen var obsolete och det nya registreringsmjukvaran som man refererades till, ptja, fungerade helt enkelt inte. Vi buffade iallafall datorns RAM-minne och konverterade och komponerade klart vår dynamiska level-låt till Break-In till EWQLSOPXP. Detta symfonipaket kostar väl strax under 10000kr-strecket någonstans och, i min mening, om du vill ha ett  maffigt överdådig hollywood-orkester-sound, då blir det inte bättre än detta. Men jag tycker också efter att ha pillat lite med det att... that's about it. Vill du göra någon form av annan komposition så är kanske inte detta paket bäst lämpat. Men gosh, vill du göra maffig friggin' symfoni-musik och inte har en orkester tillgänglig direkt så är detta definitivt the shit. Men så kostar paketet också. Mycket.

Torsdag: Vi började morgonen med att bounce:a levellåten. En låt, på ungefär 3 minuter, i dess dynamiska helhet, tar närmare 40 minuter att realtids-bounce:a. När skall ProTools implementera offline-bounce? ^o) Vid detta laget har vi ännu inte sett skymten av ett itererat designdokument. DÄREMOT så hade tydligen producenten och lead-designern börjat jobba på en ljudlista. Utan vår inblanding och utöver det, totalt struntat i alla de synpunkter, önskemål och tankar vi hade kring den nya ljuddesignen. They gots themselves en mindre utskällning efter det. Det var det där med designers och hybris. Det är inte så att vi som faktiskt jobbat med ljudläggning tidigare, känner till produktionsprocessen, är insatt i ljudmotorn och tekniken etc. skulle kunna bidra med något vettigt i ett sådant sammanhang? För att inte säga att icke ljud-insatta folk som skall skriva ljudlistor, för att de tror att de kan, kommer med 99% säkerhet missa 80% av alla ljud som behövs. Det är ju så mycket mer som låter än man tror. Varför inte nyttja de personer i gruppen som har ERFARENHET och vars JOBB är att tänka på sådana saker. Okej, jag inser att jag kanske börjar låta lite bitter nu XD Vi har iallafall börjat jobba på musik (och ljud med för den delen) till Squishy-Box. Industriell lounge-jazz. Sug på den genren!

Fredag: Åkte upp till Mona! XDXD Vi åkte till sörping och åt på Smultronstället. Glass till middag är helt fantastiskt måste jag säga. Och maken till massiv glass har jag aldrig tidigare sett. Det fick bli en "rock'n'roll", som innehöll glass av diverse sorter och smak, grädde samt äppelsås och som sedan var garnerad med en hel donut. Dessutom var den prydd med en liten Amerika-flagga och en elgitarr med färgglada blinkande lysdioder. Kvällen avslutades med att vi åkte hem och såg på Porco Rosso, en Hayao Miyazaki-film, som handlar om en pilot som förvandlats till en gris. Jag hade hört att den skulle vara rätt dålig, men tyckte personligen att den var rätt charmig.

Lördag: Under lördagen fick jag se s.k. "enduro" för första gången i mitt liv, vilket är när man kör motorcykel i terräng i många timmar och den som kommer längst under denna tid vinner. Var där med Mona och hennes föräldrar. Det var skoj. Man blev rätt dammig då det var soligt och torrt, men det var skönt att komma ut lite när det var fint väder. Kvällen spenderades med att jag gjorde kladdkaka (som blev helt okej, men inte så värst kladdig ^o) och att vi tittade på Mulan och Australia.

Söndag: Så blev det dags att åka hem. Inte direkt vad man var sugen på. But hey, har man 3 spelprojekt vars ljud inte kommer att göra sig själva så har man inte så mycket val ><' Men älsklingen kommer ju ner på torsdag igen, så får försöka överleva 3 dagar utan henne ;__; Och att vi ju får hamster-tillskott i form av en matglad liten vilde ;p

Måndag: Idag var det friggin' dags att iterera den där ljudlistan. Time is running away! Och det första man märker när man börja gå igenom designdokumentet var ju då att... ptja... det inte ALLS var up-to-date. What the crap gjorde folk förra veckan? När vi kollade igenom den s.k. "ljudlistan" som producenten och desigern jobbat på så var det... en lista på objekt som skulle finnas i olika rum, med ordet "ljud" och "skall låta" skrivet med jämna mellanrum. That my friend, is not a ljudlista. Skall man tänka på att dokumentera en ljudläggning måste ju ALLT bryta ned i dess beståndsdelar. Det var därför vi ville att VI skulle vara med under den här processen, därför att de annars skulle faila... vilket de ju gjorde. *suck* man blir trött på att ha rätt ibland. Vi blev även approach:ade av spelteamet som håller på med UT3-modden Mental Delusion, och vi kommer även att bidra med lite ljud till dem. Det betyder att No Miss bidrar med ljud och/eller musik till 4 bidrag i Swedish Game Awards nu! XD

Helgen har varit rätt seg och uneventful... sitter mest och väntar och längtar tills nästa helg då jag skall upp och besöka älsklingen igen ^^

Min hamster har fått lite kartonger att roa sig med. Den första han fick tog han först och "lade till" en extra ingång på, och började därefter använda den som ett bo. Sedan försökte han täppa till den nya öppningen med hushållspapper. Han insåg kanske att det var en designmiss? Detta höll i ett par dagar, sedan bestämde han sig för att totalt demolera sin konstruktion.

Han fick därefter en lite större kartong med några hål i för genomfart (detta ordnade Mona åt lillen ^^). Denna fick vara oberörd rätt länge, men han var inne i den och uppe på den om dagarna och kvällarna. Sedan någon vecka senare började han gnaga upp en av öppningarna lite och man tänkte "jahopp, nu blir det väl bara sopor av den kartongen med" XD

Ytterligare någon dag senare ligger han i sitt bo som han fixat i ena hörnet... så vänder man ryggen till en stund... sedan när man kollar på honom igen så har han flyttat HELA sitt bo, varenda liten papperstuss, in i den stora kartongen. XD

Nyss så försökte han få in en toarulle i kartongen. Hålet var sliiightly mindre än toarullen, så det gick inte så bra XD

Damn you fysikens lagar!

För ca 2 timmar sedan ändras den grafiska stilen i Break-In fundamentalt. As in, byts ut till 99%. Det ljud vi producerat under de senaste 4 veckorna kommer till största delen inte vara användbar till den nya stilen. Den dynamiska musiken som var ett av huvudelementen i den befintliga ljuddesignen kommer antagligen inte att kunna implementeras på samma sätt, om alls. Och det är nu 4 veckor kvar till SGA-deadline:en.

Jag är inte direkt arg eller deppig över det... men jag har hamnat i ett läge av "vi har ett big-ass problem som måste lösas igår, typ" och jag har svårt att släppa det riktigt förrän det är löst.

Vi har dock ett nytt koncept för ljuddesignen som antagligen kommer att bli riktigt bra, men det innebär att nästan all ljudläggning måste spelas in på nytt och det introducerar en helt ny tekniska problematik som måste listas ut hur den skall lösas (medan annan teknisk problematik som vi hade tidigare givetvis försvinner). Ljud spelas faktiskt inte inte in och implemeterar sig själv helt magiskt som vissa verkar tro, utan det är VI som får göra det.

Sakteligen växer irritationen över projektet och vissa medlemmar. Folk som inte gör vad de skall. Folk som uttalar sig om saker de inte har någon aning om. Folk som kommer med grundlösa anklagelser...

Det har visat sig att den generella inställningen bland ljudelever på den här skolan, från typ alla årkurser är: "jamen, det är ju bara att ta från ett ljudbibliotek". Vi håller ju för tillfället på att ljudlägga ett spel, som iallafall är ämnat att bli ett fullskaligt spel (men det blir ju så stort som det blir på de 8 till 10 veckor vi har på oss) och vi gör ALLA ljudeffekter själva, allt från explosioner till krossande av glasrutor till allt crap som designarna slänger i vår väg.

Med detta i åtanke blir iallafall jag personligen lite pissed off när det kommer antydningar om att vi, under en diskussion om tillägg om den dynamiska musiken hurvida det är svårt/möjligt/rimligt att addera nya element, att vi inte till fullo skulle gå in för vårt jobb utan bara "gör saker enkelt för oss".

Lets recap: projektgruppen får då alltså en skräddarsydd uppsättning royaltyfria ljudeffekter (i och med vår tillåtelse) av stundtals bättre kvalitet än vad du skulle kunna hitta i ljudbanker från storföretag a la typ Sony, som vi till 100% producerat själva, när de flesta andra människorna på denna skola bara skulle snott något licensierat material. Och vi "gör saker enkelt för oss"? Notera också att vi ser till att spela in allt ljud så det är i princip brusfritt, vilket innebär att ALLT måste göras i kontrollerade miljöer, vilket kan komplicera redan komplicerade ljud ytterligare.

Att folk sedan kommer med kommentarer och kritik mot ljudläggningen... när de själva inte har någon aning om vilket ljudläggning som är _nödvändig_ för spelet (och eftersom att kommunikation med designarna är näst intill omöjlig får vi själva göra antaganden och beslut utifrån kryptiska och icke itererade designdokument), inte ens har LYSSNAT på det vi faktiskt producerat och inte att förglömma att INGEN, inte ens vi själva som jobbat konstant med detta i snart 4 veckor kan uttala sig om vad som kommer att fungera och låta bra i praktiken förrän den faktiska implementationen gjorts. Det känns också lite... sådär... ibland.

På tal om att "göra saker enkelt för oss": på fredag skall vi köpa faktiska syrsor i en djuraffär och sedan ev. tvingas vänta till nattetid för att de skall börja låta för att få till nattambienser till spelet. Det kanske inte kommer att behöva ta hela natten, men vi vet inte riktigt om det är ljusförhållanden eller faktisk dygnsrytm som triggrar deras läten. Syrsorna kostar 3kr styck. Vår ljudlärare misstänker att det är några typ... afriskanska übersyrsor som låter som utav bara helskotta, så vi kommer antagligen inte att behöva särskilt många.

I måndags krossade vi även glas. Detta var en av de svåraste ljuden att få till bra och samtidgt få det säkert och städat, till spelet. Vi hade lite hypoteser om hur vi skulle kunna lyckas med detta, och vi lyckades göra det under kontrollerade former, utan att någon kom till skada (XD) och det blev faktiskt riktigt, riktigt snuskigt bra. På tisdagen fick vi sedan reda på att man inte längre krossar glas i spelet...

Jag börjar allt mer få inställningen att man gör detta för sin egen skull, för att få träning, för att bygga upp vårt personliga ljudbibliotek och för att kunna ha det på CV:t snarare än att just detta spelet skall bli så bra som möjligt.

Dessutom så skall vi, utöver de två spelen till Swedish Game Awards 2009 vi redan håller på att designa och producera ljud till, även ljudlägga och skriva musik till ett tredje bidrag. Så blir nog fullt upp framöver ^^'

Och så saknar jag Mona...

Long time, no blogging ^o)

Rätt mycket har hänt under den gångna veckan. Först och främst var ju Mona på besök i Svängsta. Dock blev hon tvungen att åka hem igår... *sigh* hur länge hon än stannar är det aldrig tillräckligt länge ;__;

I onsdags gjorde jag även min officiella debut som soundscape-artist. Hade denna blogg påbörjats någon gång i januari så hade alla som läser den varit medvetna om vad jag tycker om ljudkonstnärer och allehanda soundscape-artisteri XD Men i och med att den inte gjorde det så har ni besparats från en hel del bitterhet ;) Kursen vi hade i s.k. "soundscape" innefattade bland annat att vi tvingades lyssna på en stålkula som rullar, i sammanlagt 37 minuter.

Vi (jag och min bandkamrat från No Miss) gjorde hursomhelst en ljudinstallation åt restaurangen på skolan tillsammans med några ljud-ettor. Den satt uppe under de två dagar som "Game Concept Challenge" host:ades på skolan. Den gick mer eller mindre ut på att lite random flummiga ljudmattor förflyttades och flög runt i 2st kvadrofoniska rum i restaurangen. Utöver detta hade vi även en mikrofon uppriggad som plockade upp ljudet i restaurangen i 25 sekunders intervall och sedan spelade upp det i högtalarna igen via en vocoder. Blev över förväntan bra faktiskt.

Game Concept Challenge hade en 24-timmarstävling för ljuddesign. Vi avstod dock helt från att ställa upp, då vi ansåg att vi hade nog att göra ändå. Kan ju tillägga att design-tävlingen hade en PS3:a som pris, programmerings-tävlingen hade en xbox-360 som pris och ljudtävlingen hade en... erm... diktafon... som pris. Yeah. Right. Tror inte det. Nej.

Kan även tillägga att No Miss även håller på att ljudlägga bidraget Velocity till Swedish Game Awards 2009. Och på tal om det så rullar mixningen av medley:t på ganska bra. Sakta men säkert kommer vi närmare release ;) It will be friggin' epic! Mark my words! ;__;

Jag fick även under veckans gång erfara vilka ninja-skills min hamster har. Han kan göra blixtsnabba 180-graders svängar i luften samt häva upp hela sin vikt över kanter med bara framtassarna om han vill. Han har heller ingen fruktan och kastar sig hejdlöst upp och mot saker om det finns någon som helst tillstymmelse till chans att lyckas.

Sedan har teknologin varit allt annat än nådig. Min stationära dator havererade utan förvarning i veckan. Just like that, utan någon som helst antydan till vad som kan vara problemet. Om det inte var illa nog så ville Monas telefon heller inte acceptera hennes nya SIM-kort, så hon blev telefonlös i ett par dagar. Just one of those weeks I guess ^o)

Sist men inte minst så upptäckte Mona och jag äver hur pass mycket vi suger på att hinna med bussar XD

Mixningen av the medley börjar arta sig och volymautomationer är så gott som på plats. Nu är det dags att plocka fram stora yxan och börja skära in them frekvensregister! XDXD Och det kommer garanterat att bli sjukt episkt när det är klart!

The current skolprojekt verkar även att kunna bistå med en till synes ändlös ström av anekdoter med alla konstiga saker som man gjort eller tvingats göra under produktionstiden. Jag fick användning av en nyckel till låset på min BMX jag hade när jag var typ... 7? som bara suttit på min nyckelknippa i år och dar utan att vara remotely brukbar. Men vips, så är den perfekt för vårt ändamål!

Sedan krossade vi lite VHS-band, till vissas glädje och andras förtret.

...och att jobba i grupp är alltid lika spännande, men sällan till fullo lyckat. Vad är det för medfödd ovilja folk har mot ljud och folk som arbetar med ljud? Jag förväntar mig inte att folk skall FÖRSTÅ det man gör, i bästa fall kan de greppa den massiva impact en ljudläggning får på... ja allt... men jag förväntar mig ändå inte att folk kan UPPSKATTA det man gör... men när folk faktiskt AKTIVT MOTARBETAR en... ja... då undrar man lite "wtf?! vill ni att era applikationer skall låta illa alternativt vara helt knäpptysta?"... och av någon anledning är det just dithän det alltid går i grupparbeten. (nej, jag är inte bitter! ><)

Fastän jag gör mitt bästa för att undvika det så är det alltid något som pushar en närmare och närmare att bli en så kallad "soundscape-artist". Min klass/bandkamrat tillsammans med några 1:or skall göra en ljudinstallation till skolans restaurang för att visa upp under Game Concept Challenge samt Netport-dagen. Min första fråga lyder: "How the crap skall vi ha tid med det?" ^^

Intro-temat till den tecknade serien "Sonic The Hedgehog" från 1993 (även känd som Sonic SatAM) är för övrigt hur jädra catchy som helst! Serien i sig har även den sin charm, tack vare dess något malplacerade men inte opassande mörka stämning och scenerier. Dock är handlingen ofta tunn och ologiskt och den mesta dialogen är rätt plågsam att lyssna på, samt att det är beyond me varför någon skulle vilja ha Steve Urkel som voice-actor till sin huvudkaraktär... eller för den delen, någonsin ^o) But still, det är nostalgi!

Men viktigast av allt så är det mindre än ett dygn kvar nu tills jag får träffa min älskling Mona igen! XDXD

Då har första veckan av 10-veckorsprojektet tagit slut |-) Det har varit en... produktiv vecka, må jag säga.

Den första och tråkiga fasen av mixningen, uppstädningen av ljudfilerna, till medley nummer tre, är i princip färdig och vi kan nu gå vidare och börja mixa "på riktigt". Det rullar faktiskt på, även om det bara är en knapp timme innan morgonmötet som vi har tid att sitta med icke skolrelaterade projekt.

En smått ironiskt sak är att när jag, som jag nu tänkt göra, reflekterar över den gångna veckans åstadkommanden så kommer denna reflektionen bli både mer analytisk och mer djupgående än den obligatoriska veckoreflektionen jag lämnade in till skolan XD

Innan jag plockade ihop för dagen idag så uppdaterade jag alla dokument för att hålla koll på vad som är gjort och vad som skall göras. En tredjedel av de kända ljuden som skall göras är färdiginspelade och implementerade. Det känns rätt bra, det finns ju mycket kvar att göra och en hel del grejer som blir svåra att få till, but we're well upon our way. Sedan för att ljuden är inspelade och implementerade betyder inte det att de faktiskt funkar i praktiken, but at least we have something ^^

Det är faktiskt rätt slitsamt att spela in ljud och efter en vecka är jag mer eller mindre helt utmattad. Vi är definitivt de som fått utföra mest fysiskt arbete inom gruppen. Här kommer lite random exempel på vad vi gjort:

- Vi har fått kidnappa en rätt stor växt som står på skolan.
- Vi har fått samla sten, av varierande storlek.
- Vi har spelat in mitt ugnsgaller.
- Vi har spelat in ett gammalt plockepinn jag hittade i en låda.
- Jag har fått fist:a en hög med strimlat skrivarpapper.

It's hard work I tell you! ;__;

Jag skulle kunna förklara varför vi gjorde ovan nämnda saker och vad ljuden är menade att användas till, men jag tycker att det är roligare att inte göra det XD Så får folk kanske en känsla för hur bisarrt det ibland känns att jobba med sådant här. Men det som kommer att bli intressant är sedan när ljud, grafik och spel börjar falla på plats till en förhoppningsvis frickin' awesome helhet, och hurvida ens "fejkningar" faktiskt kommer att låta som the real deal, om vi klarar av att lura lyssaren ^^

Eftersom allting är klippt och klart for now är det en nya inspelningar som gäller på måndag. Då skall vi eventuellt krossa VHS-band och bända kvastar ^^

Idag började vi mixa medley nummer 3... for real. Får se hur lång tid det kommer att ta, får klämma in mixningstid där det är möjligt. Men nu är kulan i rullning iallafall, så någon gång kommer det att bli resultat ^^' Stay tuned! >.<

Samtidigt har ju vår 10-veckors projektkurs dragit igång nu. Jag jobbar i teamet som håller på att utveckla ett PC/Xbox360-spel vid namn Break-In, som skall vara ett 4-player co-op pussel...thingie. Det kan säkert bli skoj. Jag är då kompositör och ljuddesigner tillsammans med min bandkamrat från No Miss.

Jag är lite osäker på hur pass bra kommunikationen i teamet fungerar, då

Jag spenderade dagen med att tillsammans med my fellow ljude och design-delen av teamet att sammanställa en preliminär "sound bible", det vill säga... pretty much en lista över allt som kan tänkas låta i spelet ^o)

Imorgon har vi studiotid och då blir det foley-inspelning. Det är något särskilt lockande med foley-inspelning, eftersom att så som man "tycker" att saker skall låta, gör de inte i verkligheten. Så vill man ha något som skall låta som något specifikt, är sällan den mest logiska lösningen, att spela in just det som skall låta, särskilt bra. Utan istället får man hitta något, ibland helt bisarrt, substitut och "fejka" ljuden, så att det låter mer likt än deras verkliga motsvarigheter. Hängde ni med i det resonemanget? Sedan kan det ju även finnas praktiska restriktioner i vad som är möjligt att spela in, vilket även gör att man får "fejka" lite.

Vi har även skaffat kaffebryggare till projektrummet, so no more tired mornings! ^^ Detta ledde även till projektets första riktigt episka fail, då vår producent under frenetiskt och extremt onödigt viftande välte ut en kaffekopp över en team-kamrat. Bra jobbat! XD

Så händer det igen ^o)

När jag vaknade i onsdags kände jag mig typ orkeslös. Jag fick ju en del onda aningar då, men i och med att jag hade en del att göra så åkte jag in till skolan, jag skulle ju ändå bara sitta framför en dator där.

Det går rätt bra, fram tills lunch, då jag känner mig helt utmattat och inte har någon aptit alls. Det slutar med att jag knappt rör min matlåda utan bara sitter och stirrar ut genom fönstret i typ en halvtimme.

Efter detta så mår jag dock mycket bättre och jag låter någon beta-testa mitt C++-projekt.

När jag så småningom åker hem så är jag än en gång helt utmattad, vilket resulterar i att jag klär på mig så mycket kläder jag kan (då jag är halvt förfrusen) och lägger mig för att vila, samt slår på tv:n. Jag vaknar väl nästa gång runt 21, då jag går upp och tar en värktablett för att sedan lägga mig igen. Vaknar nästa gång strax efter midnatt, då jag går och borstar tänderna och sedan lägger mig igen.

När jag vaknar på torsdagen mår jag sådär på morgonen, men när jag anländer i skolan mår jag faktiskt toppenbra. Aptiten är medioker, men det rullar på. Sedan när jag kommer hem mår jag än en gång skit, men drar en vända till affären för att inhandla lite förnödenheter. När jag kommer hem blir det att lägga sig igen med max påklädnad. Då ligger jag och halvsover resten av kvällen utan att vakna till på riktigt igen förrän runt klockan två på natten ungefär. Då blir det att borsta tänderna och lägga sig... igen ><

Hurra, då har jag alltså sovit bort två dagar.

Sedan idag var det redovisning. Det gick väl bra tror jag. Jag är väl inte direkt missnöjd med mitt projekt, men det finns ju ganska mycket kvar att önska. Jag har lärt mig lite C++ och implementation av FMOD ^^' och sedan så funderar jag eventuellt på att bygga vidare på någon av mina funky battle-teman för att se vilken potential den skulle ha och hur det skulle låta med lite dugliga sample-bibliotek ^o)

Nu mår jag iallafall bättre... men jag saknar min Mona ;__;