Metaltown 2009: Fredag
Titeln är egentligen en aning missvisande, då allt ståhej började redan på torsdagen, då tåget avgick 22.21 från Norrköpings station.
För de som kanske lyckats lista ut det vid det här laget så besökte jag och Mona årets upplaga av Metaltown och jag hade nu tänkt skriva ner lite tankar och reflektioner (och recensioner) som uppstått nu såhär i efterhand. The usual stuff.
Vi blev iallafall skjutsade till Norrköping C där vi satte oss på sista tåget... norrut. För de som känner till att Metaltown är beläget i Göteborg samt att Göteborg är beläget söder om Norrköping, kan detta te sig en aning ologiskt och jag måste väl erkänna att resvägen Norrköping->Stockholm->Upplands Väsby->Arlanda->Göteborg inte är den mest direkta. Men den var ironiskt nog den billigaste.
Resa dit, inklusive väntan mellan de olika bytena, tog ca 10 timmar och var väl kanske inte det mest komfortabla sättet att resa kanske, men när vi satt där, på Upplands Väsby-station kl 01 på natten och tog oss varsin dumlekaka, eller när man satt i Sky City på Arlanda kl 03 och hinkade i sig det sista kaffet som fanns i termosen medan Mona låg och sov, undrandes om de skulle öppna dörrarna till tågen någon gång, så måste jag ändå säga att det var rätt mysigt... på sitt sätt.
När vi väl anlände i Göteborg, kl 8 på morgonen, och hjärnan fått ungefär samma konsistens som sockervadd och man möttes av löpsedeln "Michael Jackson död inatt" kändes det lite... what the crap?
Vi lyckades iallafall hitta bort till Brunnsparken, varifrån vi tog den underbara 5:ans spårvagn som gick typ varje kvart nästan hela dygnet runt fram och tillbaka mellan Frihamnen och Töpelsgatan (stationen efter Bögatan), vilket var stationen närmast campingen. Det enda kruxet var att ifrån själva spårvagns-stationen så var det typ 2km att gå bort till den faktiska campingen. När man knappt hade sovit något under natten, bar på en halvstor packning (tält und stuffs) OCH det dessutom var non-stop uppförsbacke nästan hela vägen. Då var det lite jobbigt faktiskt.
Väl in-checkade och med uppslaget tält åt vi lite frukost och försökte sova lite innan vi skulle bort till festivalen. Det gick ju sådär bra med sovandet när de skulle flytta betongblock, bokstavligt talat, ett par meter ifrån vårt tält. Oh well, jag hinkade i mig en "Life Energy" påväg bort mot spårvagnen, och så fick det funka ändå.
14.30: Pain Stå och köa i en timme
När jag var på Metaltown förra året, så var vi där precis när de öppnade första dagen och det var ingen kö alls och det gick smidigt och lätt att få sitt armband och komma in på festivalområdet. Ptja... samma sak kan knappast sägas om årets upplaga. När vi satt på spårvagnen och den precis skulle köra ner från bron och vi spanade mot festival-entrén så fick vi syn på en BIGASS kö utan dess like. Det var inte mycket mer att göra än att ställa sig och försöka igla sig igenom så gott som möjligt. När vi stod i kön så hörde vi en person bredvid oss som sa "Jag åkte hit för att se Dead By April och Pain (vilka var festivalens två första band, förf anm), nu har jag missat båda". Vi lyckades faktiskt ta oss in på området före den här personen. Man måste ju kunna igla sig i stora köer om man vill in! Men det hjälpte inte mycket då Pain spelade på sin sista låt när vi väl var inne. Det var dessutom inte bara EN kö, utan FYRA man fick stå i. Först en kö som bara var att reglera antalet människor som strömmade in till nästa kö. Nästa kö var för att skilja på de som hade biljetter och de som redan hade löst in sina armband, sedan var det en kö för havande av olika biljettyper, varefter man fick sitt band, och sedan var det den sista kön in till det faktiska området.
16.30: Trivium
Detta var ett av de band som jag själv såg mest fram emot att se och jag kan inte direkt påstå att jag blev besviken någonstans. Jag hade läst på internet att deras trummis är sjukt otight live, och visst, det var lite temposkiftningar ibland in och ut ur dubbelkagge-partier, men bortsett från det så lät det grymt bra. De öppnade inte helt oväntat med Kirisute Gomen följt av Down From The Sky, vars brygga in i refrängen är helt underbar. Sedan fortsatte de faktiskt med Throes of Perdition, vars intro förstördes lite av att en omusikalisk skara av publiken precis bredvid oss försökte klappa i en godtycklig men till låten orelaterad takt. Efter en låt från Ember To Inferno som jag faktiskt inte kan namnet på så fortsatte de med precis den hit-kavalkad från skivan Ascendancy som man hade kunnat hoppas på. Like Light To The Flies, Rain, Pull Harder On The On The Strings Of Your Martyr och A Gunshot To The Head Of Trepidation, vars stick jag måste säga blev höjdpunkten under festivalen för min del. Break:et, stämsången, de efterföljande tre gitarrsolona. Kan inte säga annat än "Fuck yeah". Att de sedan hade "One-Winged Angel" från Final Fanasy VII som outro var ett definitivt plus i kanten.
17.30: Meshuggah
Måste erkänna att jag inte lyssnar jättemycket på Meshuggah, men när några av världens mest tekniska musiker spelar på festivalen så måste man ju kolla, om inte annat för att få bevittna Fredrik Thorendal's säregna åttasträngade gitarrspel. Och måste säga att i sin kirurgiskt precisa och samtidigt hänsynslösa tekniska brutalitet så gick det definitivt att uppfanna någon form av subtil konstnärlighet, som jag tycker nästan snuddade på minimalism. Samtidigt var det ju helt klart sjukt fett. Det var dock inte förrän efter lördagens solbränna som vi äntligen förstod vad sångaren menade med "Solen är ond. Krossa solen!".
18.45: Children Of Bodom
Efter att ha lyssnat en del på deras första skivor, i synnerhet Hatebreeder och Follow The Reaper, tänkte jag att Children Of Bodom kunde vara skoj att se. Med ett rätt taskigt ljud, som inte kunde göra denna virtuositets-baserade musik rättvisa på något vis, fick de en kass start, trots en uppsättning av rätt starka låtar. Sedan hjälptes inte fallet av att Children Of Bodom antagligen är världens näst mest ostiga band (efter Dragonforce såklart). Då deras mellansnack bestod av mer obsceniteter än faktiska ord, i kombination med Alexi's rätt bristande finlands-engelska, så var del hela rätt pinsamt att lyssna på. Måste erkänna att de lyckades piska upp lite faktiskt drag under låten "Hate Me!", men när de sedan tappade det igen under nästa låt, gick vi därifrån.
21.15: Disturbed
Detta var ett av Monas favoritband och ett band som jag inte direkt har lyssnat särskilt mycket på sedan The Sickness släpptes, vilket var ett bra tag sedan. Men då blev jag faktiskt desto mer förtjust när de öppnade med "Voices", efter att sångaren hade blivit inrullad på scen ifört Hannibal Lecter-mask. Jag tyckte att ljudet under hela koncerten var lite halvdant och ibland var det lite svårt att höra sångens sammanhang i den nedstämda vägg av ljud som var gitarr och bas, men trots detta var det en stark spelning med drag i de låtan som man faktiskt kände igen.
22.30: Slipknot
Så var det i slutet av kvällen äntligen dags att se de 9 maskerade männen uppträda. De vann utan tvekan i kategorin, mest crap på scenen, då de hade en massa egna ljus och konstruktioner och grejer, för att inte nämna de tre trumset:en denna line-up kräver. Jag vet inte om det berodde på att det var 10-årsjubileum för releasen av deras självbetitlade skiva som betoningen i låtlistan låg på just denna. Dock tycker jag att de fick en rätt klen start trots att både (sic) och Eyeless är rätt intensiva. Inte ens Wait And Bleed tyckte jag riktigt kom till sin rätta. Detta kan ju bero på att vi även hade en del störelement i form av mindre begåvade Slipknot-fans som envisades med att starta egna circle-pits, så vi tvingades backa ännu mer för att inte bli omkullknuffade. Dock skulle man behövt stå så man såg scenen rätt bra under denna koncerten, då det ständigt pågick saker på scenen i form av att olika medlemmar av bandet var uppe och hoppade och klättrade på saker. När de började köra lite av deras nyare material så tyckte jag dock att koncerten lyfte rätt bra, även om det kanske inte blev den punch i t.ex. Dead Memories som jag hade trott. Efter de dragit igång Psychosocial och det var dags för de "avslutande" låtarna nådde de dock utan tvekan sitt essä. Publiksången under "Duality" anser jag nog vara den tredje bästa upplevelsen under koncerten och likaså People = Shit satt där den skulle. Sedan var det en "fejkad" koncertavslutning följt av två extranummer, som gick att gissa sig till vilka de skulle vara, nämligen Surfacing och Spit It Out. Kanske för att jag inte är så jätteinbiten "maggot" direkt, men jag tyckte dessa två låtar var något en nedgång efter People = Shit.
Efter detta blev det att försöka ta sig bort till spårvagnsstationen för att ta the good old 5:ans spårvagn till campingen och ytterligare ett tappert försök till sömn.
To be continued...
För de som kanske lyckats lista ut det vid det här laget så besökte jag och Mona årets upplaga av Metaltown och jag hade nu tänkt skriva ner lite tankar och reflektioner (och recensioner) som uppstått nu såhär i efterhand. The usual stuff.
Vi blev iallafall skjutsade till Norrköping C där vi satte oss på sista tåget... norrut. För de som känner till att Metaltown är beläget i Göteborg samt att Göteborg är beläget söder om Norrköping, kan detta te sig en aning ologiskt och jag måste väl erkänna att resvägen Norrköping->Stockholm->Upplands Väsby->Arlanda->Göteborg inte är den mest direkta. Men den var ironiskt nog den billigaste.
Resa dit, inklusive väntan mellan de olika bytena, tog ca 10 timmar och var väl kanske inte det mest komfortabla sättet att resa kanske, men när vi satt där, på Upplands Väsby-station kl 01 på natten och tog oss varsin dumlekaka, eller när man satt i Sky City på Arlanda kl 03 och hinkade i sig det sista kaffet som fanns i termosen medan Mona låg och sov, undrandes om de skulle öppna dörrarna till tågen någon gång, så måste jag ändå säga att det var rätt mysigt... på sitt sätt.
När vi väl anlände i Göteborg, kl 8 på morgonen, och hjärnan fått ungefär samma konsistens som sockervadd och man möttes av löpsedeln "Michael Jackson död inatt" kändes det lite... what the crap?
Vi lyckades iallafall hitta bort till Brunnsparken, varifrån vi tog den underbara 5:ans spårvagn som gick typ varje kvart nästan hela dygnet runt fram och tillbaka mellan Frihamnen och Töpelsgatan (stationen efter Bögatan), vilket var stationen närmast campingen. Det enda kruxet var att ifrån själva spårvagns-stationen så var det typ 2km att gå bort till den faktiska campingen. När man knappt hade sovit något under natten, bar på en halvstor packning (tält und stuffs) OCH det dessutom var non-stop uppförsbacke nästan hela vägen. Då var det lite jobbigt faktiskt.
Väl in-checkade och med uppslaget tält åt vi lite frukost och försökte sova lite innan vi skulle bort till festivalen. Det gick ju sådär bra med sovandet när de skulle flytta betongblock, bokstavligt talat, ett par meter ifrån vårt tält. Oh well, jag hinkade i mig en "Life Energy" påväg bort mot spårvagnen, och så fick det funka ändå.
14.30: Pain Stå och köa i en timme
När jag var på Metaltown förra året, så var vi där precis när de öppnade första dagen och det var ingen kö alls och det gick smidigt och lätt att få sitt armband och komma in på festivalområdet. Ptja... samma sak kan knappast sägas om årets upplaga. När vi satt på spårvagnen och den precis skulle köra ner från bron och vi spanade mot festival-entrén så fick vi syn på en BIGASS kö utan dess like. Det var inte mycket mer att göra än att ställa sig och försöka igla sig igenom så gott som möjligt. När vi stod i kön så hörde vi en person bredvid oss som sa "Jag åkte hit för att se Dead By April och Pain (vilka var festivalens två första band, förf anm), nu har jag missat båda". Vi lyckades faktiskt ta oss in på området före den här personen. Man måste ju kunna igla sig i stora köer om man vill in! Men det hjälpte inte mycket då Pain spelade på sin sista låt när vi väl var inne. Det var dessutom inte bara EN kö, utan FYRA man fick stå i. Först en kö som bara var att reglera antalet människor som strömmade in till nästa kö. Nästa kö var för att skilja på de som hade biljetter och de som redan hade löst in sina armband, sedan var det en kö för havande av olika biljettyper, varefter man fick sitt band, och sedan var det den sista kön in till det faktiska området.
16.30: Trivium
Detta var ett av de band som jag själv såg mest fram emot att se och jag kan inte direkt påstå att jag blev besviken någonstans. Jag hade läst på internet att deras trummis är sjukt otight live, och visst, det var lite temposkiftningar ibland in och ut ur dubbelkagge-partier, men bortsett från det så lät det grymt bra. De öppnade inte helt oväntat med Kirisute Gomen följt av Down From The Sky, vars brygga in i refrängen är helt underbar. Sedan fortsatte de faktiskt med Throes of Perdition, vars intro förstördes lite av att en omusikalisk skara av publiken precis bredvid oss försökte klappa i en godtycklig men till låten orelaterad takt. Efter en låt från Ember To Inferno som jag faktiskt inte kan namnet på så fortsatte de med precis den hit-kavalkad från skivan Ascendancy som man hade kunnat hoppas på. Like Light To The Flies, Rain, Pull Harder On The On The Strings Of Your Martyr och A Gunshot To The Head Of Trepidation, vars stick jag måste säga blev höjdpunkten under festivalen för min del. Break:et, stämsången, de efterföljande tre gitarrsolona. Kan inte säga annat än "Fuck yeah". Att de sedan hade "One-Winged Angel" från Final Fanasy VII som outro var ett definitivt plus i kanten.
17.30: Meshuggah
Måste erkänna att jag inte lyssnar jättemycket på Meshuggah, men när några av världens mest tekniska musiker spelar på festivalen så måste man ju kolla, om inte annat för att få bevittna Fredrik Thorendal's säregna åttasträngade gitarrspel. Och måste säga att i sin kirurgiskt precisa och samtidigt hänsynslösa tekniska brutalitet så gick det definitivt att uppfanna någon form av subtil konstnärlighet, som jag tycker nästan snuddade på minimalism. Samtidigt var det ju helt klart sjukt fett. Det var dock inte förrän efter lördagens solbränna som vi äntligen förstod vad sångaren menade med "Solen är ond. Krossa solen!".
18.45: Children Of Bodom
Efter att ha lyssnat en del på deras första skivor, i synnerhet Hatebreeder och Follow The Reaper, tänkte jag att Children Of Bodom kunde vara skoj att se. Med ett rätt taskigt ljud, som inte kunde göra denna virtuositets-baserade musik rättvisa på något vis, fick de en kass start, trots en uppsättning av rätt starka låtar. Sedan hjälptes inte fallet av att Children Of Bodom antagligen är världens näst mest ostiga band (efter Dragonforce såklart). Då deras mellansnack bestod av mer obsceniteter än faktiska ord, i kombination med Alexi's rätt bristande finlands-engelska, så var del hela rätt pinsamt att lyssna på. Måste erkänna att de lyckades piska upp lite faktiskt drag under låten "Hate Me!", men när de sedan tappade det igen under nästa låt, gick vi därifrån.
21.15: Disturbed
Detta var ett av Monas favoritband och ett band som jag inte direkt har lyssnat särskilt mycket på sedan The Sickness släpptes, vilket var ett bra tag sedan. Men då blev jag faktiskt desto mer förtjust när de öppnade med "Voices", efter att sångaren hade blivit inrullad på scen ifört Hannibal Lecter-mask. Jag tyckte att ljudet under hela koncerten var lite halvdant och ibland var det lite svårt att höra sångens sammanhang i den nedstämda vägg av ljud som var gitarr och bas, men trots detta var det en stark spelning med drag i de låtan som man faktiskt kände igen.
22.30: Slipknot
Så var det i slutet av kvällen äntligen dags att se de 9 maskerade männen uppträda. De vann utan tvekan i kategorin, mest crap på scenen, då de hade en massa egna ljus och konstruktioner och grejer, för att inte nämna de tre trumset:en denna line-up kräver. Jag vet inte om det berodde på att det var 10-årsjubileum för releasen av deras självbetitlade skiva som betoningen i låtlistan låg på just denna. Dock tycker jag att de fick en rätt klen start trots att både (sic) och Eyeless är rätt intensiva. Inte ens Wait And Bleed tyckte jag riktigt kom till sin rätta. Detta kan ju bero på att vi även hade en del störelement i form av mindre begåvade Slipknot-fans som envisades med att starta egna circle-pits, så vi tvingades backa ännu mer för att inte bli omkullknuffade. Dock skulle man behövt stå så man såg scenen rätt bra under denna koncerten, då det ständigt pågick saker på scenen i form av att olika medlemmar av bandet var uppe och hoppade och klättrade på saker. När de började köra lite av deras nyare material så tyckte jag dock att koncerten lyfte rätt bra, även om det kanske inte blev den punch i t.ex. Dead Memories som jag hade trott. Efter de dragit igång Psychosocial och det var dags för de "avslutande" låtarna nådde de dock utan tvekan sitt essä. Publiksången under "Duality" anser jag nog vara den tredje bästa upplevelsen under koncerten och likaså People = Shit satt där den skulle. Sedan var det en "fejkad" koncertavslutning följt av två extranummer, som gick att gissa sig till vilka de skulle vara, nämligen Surfacing och Spit It Out. Kanske för att jag inte är så jätteinbiten "maggot" direkt, men jag tyckte dessa två låtar var något en nedgång efter People = Shit.
Efter detta blev det att försöka ta sig bort till spårvagnsstationen för att ta the good old 5:ans spårvagn till campingen och ytterligare ett tappert försök till sömn.
To be continued...
Funk och jordgubbstårta
Förra helgen spenderades med att spela in "Rabbit-proof Funkstation", ett blekingebaserat funk-band, i studio Netport. Det är alltid spännande och lärorikt att spela in saker man aldrig gjort förut, såsom saxofon, trumpet, trummor... och ja... genren funk.
Inspelningsformen som önskades och blev var att ta allt i "live-tagningar" där alla instrument (allt exklusive sång) spelades in samtidigt, en inspelningsform som är väldigt effektiv och tacksam om man har ett tight och välrepat band, samt att det annars kan vara klurigt att få till det "sväng" man vill ha om man kör separata uppklippta tagningar efter metronom. Akut insjuknade trummisar och förkylda sångerskor orsakade lite förseningar och hold-ups under inspelningarna, men sådant börjar man väl nästan bli van vid vid detta laget.
Följande onsdag blev det för mig att smuggla ner gamle Frankie-ponken i ryggsäcken för att ta en tur upp till Ringeboda för att spendera lite tid hos Mona innan vi drar till Göteborg och Metaltown :3
De kommande dagarna ägnades sedan åt den briljanta kombinationen av Guitar Hero, jordgubbstårta och fikabröd, samt kikande på allehanda filmer. Då Mona jobbat en del har mycket av mina dagar spenderats åt att köra igenom playstation-porten av Final Fantasy IV. Jag lyckades även med bedriften att fånga stackars lilla Aragon off-guard och därmed skrämma skiten ur honom så han flög upp och drattade på ändan.
Vad gäller midsommarfirande blev det rätt laid-back, då Mona jobbat, så det blev mysa och somna in framför filmer om kvällarna XD
Nu skall jag dock återgå till att försöka dämpa de små förkylningssymptom som dök upp idag (måste ju vara kry till torsdag då vi ger oss av ;__;), att smyg-stalk:a tradera-budgivningar och att köra vidare i FF4 XD
Inspelningsformen som önskades och blev var att ta allt i "live-tagningar" där alla instrument (allt exklusive sång) spelades in samtidigt, en inspelningsform som är väldigt effektiv och tacksam om man har ett tight och välrepat band, samt att det annars kan vara klurigt att få till det "sväng" man vill ha om man kör separata uppklippta tagningar efter metronom. Akut insjuknade trummisar och förkylda sångerskor orsakade lite förseningar och hold-ups under inspelningarna, men sådant börjar man väl nästan bli van vid vid detta laget.
Följande onsdag blev det för mig att smuggla ner gamle Frankie-ponken i ryggsäcken för att ta en tur upp till Ringeboda för att spendera lite tid hos Mona innan vi drar till Göteborg och Metaltown :3
De kommande dagarna ägnades sedan åt den briljanta kombinationen av Guitar Hero, jordgubbstårta och fikabröd, samt kikande på allehanda filmer. Då Mona jobbat en del har mycket av mina dagar spenderats åt att köra igenom playstation-porten av Final Fantasy IV. Jag lyckades även med bedriften att fånga stackars lilla Aragon off-guard och därmed skrämma skiten ur honom så han flög upp och drattade på ändan.
Vad gäller midsommarfirande blev det rätt laid-back, då Mona jobbat, så det blev mysa och somna in framför filmer om kvällarna XD
Nu skall jag dock återgå till att försöka dämpa de små förkylningssymptom som dök upp idag (måste ju vara kry till torsdag då vi ger oss av ;__;), att smyg-stalk:a tradera-budgivningar och att köra vidare i FF4 XD
"Är det en dubbel hamburgare?"
Igår när jag åt på McDonalds var det en kund i kön bredvid mig som inte visste vad en Big Mac var...
Än finns det hopp för mänskligheten XD
Än finns det hopp för mänskligheten XD
Slutreflektion und sommar!
Så har andra året på Blekinge Tekniska Högskola äntligen (tack och lov) nått sitt slut. Projektkursen har efter mycket om och men genomförts, med de flesta av gruppmedlemmarna fortfarande på god fot med varandra XD
Två av de projekt vi var involverade blev inskickade till SGA. Det ena var kursens huvududsakliga projekt, som fick den slutgiltiga titeln The Plan - Silent Heist. Gruppen lyckades få ihop en spelbar prototyp som var körbar på xbox360, som ändå uppvisar att spelet hade kunnat ha potential, om det hade gjorts rätt från början, men med största sannolikhet kommer spelet aldrig att göras färdigt, p.g.a. de extrema inre konflikter som plågade projektet. Men i vilket fall som helst blev musiken awesome XDXD
Det andra var Velocity: Escape from puzzle hell, som faktiskt med största sannolikhet kommer att få en officiell release på XBox Live Community Games. När så är fallet rekommenderar jag alla med en krysslåda att faktiskt införskaffa det, delvis för att det är shameless self-promotion, men även för att det faktiskt är ett väl genomfört och i min mening ganska underhållande, om än simpelt, pusselspel ^^ Samt att det har en awesome ljudläggning XDXD
Den sista veckan spenderades delvis med att installera East West Symhponic Orchestra Platinum Play Edition (vilket gick allt annat än smärtfritt), och delvis med att jobba med en danmaku-shooter tillsammans med programmeraren från Velocity. Ironiskt nog kom vi på ca 1 vecka längre och åstadkom något som var mer tekniskt fulländat än vad 11 personer åstadkom på 8 veckor XD Jag har so far huvudsakligen bidragit med design och grafik (lulz).
Och förra måndagen kom Mona på besök XDXD
Och under denna tiden har vi hunnit se klart första säsongen av Arkiv X, samt därefter påbörjat andra, ätit massa gott såsom jordgubbstårta, kaffetryfflar, glass m.m. sett 2st Miyazaki-filmer, mätt upp och planerat kommande möblemang (hon flyttar ju ner till hösten juh (A)), fått bevittna allehanda hamster-ninja-konster av daredevil-slag, införskaffat PS3-tillbehör, gjort ett besök på marknanden på SRF (ett besök och en bussresa hem som kan läsas mer om på hennes blogg) och en himla massa annat mys XDXD Tyvärr åker hon ju upp på onsdag ;__; Men förhoppningsvis kommer jag upp inte långt efter.
Och errm, ja... slutligen en bild som jag tycker sammanfattar rätt bra...
Två av de projekt vi var involverade blev inskickade till SGA. Det ena var kursens huvududsakliga projekt, som fick den slutgiltiga titeln The Plan - Silent Heist. Gruppen lyckades få ihop en spelbar prototyp som var körbar på xbox360, som ändå uppvisar att spelet hade kunnat ha potential, om det hade gjorts rätt från början, men med största sannolikhet kommer spelet aldrig att göras färdigt, p.g.a. de extrema inre konflikter som plågade projektet. Men i vilket fall som helst blev musiken awesome XDXD
Det andra var Velocity: Escape from puzzle hell, som faktiskt med största sannolikhet kommer att få en officiell release på XBox Live Community Games. När så är fallet rekommenderar jag alla med en krysslåda att faktiskt införskaffa det, delvis för att det är shameless self-promotion, men även för att det faktiskt är ett väl genomfört och i min mening ganska underhållande, om än simpelt, pusselspel ^^ Samt att det har en awesome ljudläggning XDXD
Den sista veckan spenderades delvis med att installera East West Symhponic Orchestra Platinum Play Edition (vilket gick allt annat än smärtfritt), och delvis med att jobba med en danmaku-shooter tillsammans med programmeraren från Velocity. Ironiskt nog kom vi på ca 1 vecka längre och åstadkom något som var mer tekniskt fulländat än vad 11 personer åstadkom på 8 veckor XD Jag har so far huvudsakligen bidragit med design och grafik (lulz).
Och förra måndagen kom Mona på besök XDXD
Och under denna tiden har vi hunnit se klart första säsongen av Arkiv X, samt därefter påbörjat andra, ätit massa gott såsom jordgubbstårta, kaffetryfflar, glass m.m. sett 2st Miyazaki-filmer, mätt upp och planerat kommande möblemang (hon flyttar ju ner till hösten juh (A)), fått bevittna allehanda hamster-ninja-konster av daredevil-slag, införskaffat PS3-tillbehör, gjort ett besök på marknanden på SRF (ett besök och en bussresa hem som kan läsas mer om på hennes blogg) och en himla massa annat mys XDXD Tyvärr åker hon ju upp på onsdag ;__; Men förhoppningsvis kommer jag upp inte långt efter.
Och errm, ja... slutligen en bild som jag tycker sammanfattar rätt bra...
...att det är friggin' sommarlov nu!
