PaEvDaLi

Utvecklingen av DevOur Games' första officiella produktion (sedan vi åtog oss det namnet), "Dynamite Mole", rullar på med en rasande fart. Att ha en färdig första prototyp med grundläggande funktionalitet innan veckan är över, vilket har varit vårt officiella mål, är faktiskt inom räckhåll.

Den visuella stilen vi har valt utgörs av 2D-karaktärer som egentligen är förrenderade 3D-modeller med en hint av cellshading. När man jobbar med 3D-modeller måste man dock animera dem. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag sedan i måndag suttit och jobbat med armaturer och skelettanimation i Blender, för första gången någonsin. För att egentligen ha föga susning om vad jag håller på med, så har resultatet varit långt över förväntan. Utan att ha några konkreta referenser för hur varelser egentligen rör sig, eller för den delen någon aning om hur man bör bygga upp meshes och skelett för att undvika awkward rörelser och deformationer (utöver att jag försökte tänka till extra hur det kanske borde vara), så har jag, efter en frisk dos av iteration, lyckats åstadkomma något som faktiskt liknar en helt okej "gå"-animation.

Såhär såg den ut igår (när den postades på vår hemsida):

Idag har jag itererat den ännu mer och pillat på detaljer, men that's pretty much it. Imorgon finns förhoppningsvis kanske någon screenshot eller film på hur han beter sig in-game. Stay tuned! ^^

Nu har BTH's digitalamedie-avdelning valt att uppmärksamma (och jag antar bask in the glory of) att en spelprogrammerare på skolan blivit intervjuad på Xbox Creaturs Club, som jag nämnde häromdagen.

Ett foto från den impulsiva fotosessionen är upplagt tillsammans med den något missvisande rubriken "student släpper spel xbox live marketplace", då spelet i själva verket släpptes på Xbox LIVE Marketplace redan i september förra året.

Nåväl, bättre sent än aldrig XD

Nu har alltså dag ett av första produktionsveckan till examensarbetet mer eller mindre passerat.

Vi inledde arbetet med att lite lätt planera det första spelprojektet vi tänkt arbeta med och det visade sig då väldigt snabbt att om vi skall hinna med att göra det vi faktiskt tänkt göra under examensarbetet, så är latsidan inget alternativ för att ligga på.

Redan vid veckans slut skall någon form av grundläggande prototyp av spel nummer ett existera, så vi får se hur pass bra det går. Det är är nog definitivt ingen omöjlighet.

Jag började iallafall mitt arbete med att producera lite av den mest grundläggande placeholdergrafik som kommer att behövas för att göra en någorlunda prototyp. Sedan fortsatte jag med att från grunden modellera om en spelarkaraktär jag pillat lite på under jullovet. När den började närma sig ett någorlunda dugligt skick så övergick jag i att leta reda på hur man riggade armaturer/skelett i Blender. Jag hittade en hyfsat simpel tutorial, som efter lite om och men vid dagens slut kunde resultera i min första skelettanimation. Den såg visserligen ut som apa, vilket var förväntat, men det betyder att jag imorgon bitti kommer att kunna börja om från början och göra om och förhoppningsvis därmed göra rätt.

Jag vill även nämna att DevOur Games hemsida f.ö. är tänkt att fungera som nyhetssida samt en generell devblog för hela teamet. Tanken är att den skall uppdateras någorlunda regebundet så därmed kommer jag antagligen även att posta en del grejer där. Så vill ni få ut maximalt devbloggande så rekommenderar jag er att besöka den sidan också. Där finns det just nu en fräsch screenshot från dagens modellerande! ^^

Loggan är uppsatt på dörren och på borden finns designdokument och todo-listor i drivor

Man skulle möjligtvis kunna ana en subtil antydan av sarkasm när jag skrev att jag hade fått "feta creds" genom att vid namn nämnas i en intervju på en hemsida. Dock så är sarkasm mer eller mindre mitt mellannamn, så det är ingenting att lägga någon större vikt vid. Det är definitivt en kul grej och absolut ingenting att förakta. Om man skall se det på det stora hela så är omnämnandet faktiskt på den officiella community-siten till en av denna generations konsollers indie-utvecklarplattformar, som utan tvekan är vid liv och högst aktuell.

Dock kunde man knappast förutse när man för cirka ett halvår sedan satt och försökte få till ett bra rassel ur sin nyckelknippa för att spela in och använda som ljudeffekt att man idag, utan förvarning, skulle ryckas från sin arbetsplats för att ställa upp i skolans korridor och delta i någon impuls-anordnad rockstar-aktig photoshoot, som jag antar skolan skall ha till sin hemsida i publicitets-syfte. BTH's nya poster-boys, någon?

Kan kännas som mycket ståhej för ett relativt simpelt (om än underhållande) litet indie-pusselspel, men jag antar att man helt plötsligt fått agera pionjärer för skolan genom att faktiskt dra nytta av de möjligheter som finns för indie-utvecklare i dagens läge och deltagit i skapandet av ett spel som publicerats "på riktigt".

Dock så skall man vara väl medveten om att indie-marknaden inte är någonting att fnysa åt. Ser man på titlar såsom World Of Goo, Braid, Trials HD etc. så är indie-spel en värdig motståndare till trippel-A-marknaden. Har man en hyfsad idé och klarar av att utföra den med en någorlunda hög standard vad gäller presentation och genomförande så finns det realistiska chanser till faktisk framgång.

Vem vet, hårt arbete kanske faktiskt kan löna sig en dag?

Skaparen av Velocity: Escape from Puzzle Hell (som vi gjorde ljudet till i våras) har blivit intervjuad på XNA Creators Club Online, i egenskap av att vara både spelutvecklare och samtidigt student, i en ny artikelserie de påbörjat vid namn "Academic Spotlight".

Då han nämner de medarbetare han haft på projektet i artikeln, finns mitt och alla andras namn nämnda i texten! ^^ Feta creds, med andra ord.

Intervjun finns att beskåda här, för den intresserade.

Under den kommande våren kommer jag att göra det avslutande examensarbetet till min utbildning. Examensarbetet kommer i stora drag handla om att, tillsammans med de jag jobbat tillsammans med på "Asteroid Capture", utveckla ett par spel av något mindre skala som sedan är ämnade att släppas på Xbox LIVE Marketplace (som Indie Games, det vill säga).

Produktionen kommer att starta nästa vecka och det kommer att bli mycket att stå i. Vi kommer att utveckla och släppa spelen under namnet "DevOur Games" och det är även under detta namn som "Asteroid Capture" och "Platform Jumper Party" kommer att släppas (med credits givna till No Miss Sound Studios, as well).

I samband med att "Asteroid Capture" nu officiellt är inskickat och väntar på positiva peer reviews (andra medlemmar på XNA Creators Club måste anse att spelet är "dugligt" innan det får släppas), så har vi registrerat domänen www.devourgames.com, där det just nu ligger en WordPress-sida där vi t.ex. kommer att kunna blogga samt att det finns artiklar och information om våra projekt. I och med att sidan har varit uppe i cirka en dag eller så så är inte allt riktigt fixat än, och en hel del information något bristfällig, men det kommer.

Det finns även en officiell trailer för "Asteroid Capture" postad där, så check it out!

Så ja, sitter man på en Krysslåda modell 360 och har några dollar att spendera så kommer man snart kunna ta del av indie-marknadens fetaste produktioner! ^^ Typ.

Nu börjar det slutligen dra ihop sig till release för spelet "Asteroid Capture", som vi har hållt på och arbetat med till och från under hösten. Alla sista kända buggar eller problem skall nu vara lösta och alla eventuella lösa trådar bör vara ihopknutna.

I och med detta så har jag suttit och pillat på de sista grafiska detaljerna och även suttit och tagit itu lite med att göra det promotional-material som skall följa med spelet när det släpps. Däribland den digitala box-art:en (get it, "låd"-"konst"?) för Xbox LIVE Marketplace, en spel-thumbnail och lite sådant. Det är även planerat att en trailer skall göras så fort vi har haft möjlighet att fraps:a lite gameplay.

Tänkte nog inte förtälja så mycket mer utan nu är det mest att hålla tummarna för att Asteroid Capture kommer att passera alla tester och reviews och kommer att kunna släppas till allmänheten så snart som möjligt. Avslutningsvis så postar jag den slutgiltiga box-art:en för att kanske kunna... hype:a lite?

Asteroid Capture Box Art

Min sambo Mona och jag har under årets lopp tillsammans lyckats införskaffa oss och samla en någorlunda kollektion av diverse artiklar (spel, filmer, musik, affischer, gosedjur etc.) relaterade till spelserien Final Fantasy. Något av ett gemensamt nörderi.

Bortsett från ett eventuellt materialistiskt nöje med att samla på något så är det ju föga meningsfullt såvida inte sakerna brukas (de som brukas kan, det vill säga). Därför började jag i somras till och från, på Monas PS3:a, när tillfälle funnits, nöta mig igenom spelen, med start på del fyra av spelets huvudserie.

Även om jag tidigare lyckats klara mig igenom både fyran, femman och ettan, så har detta varit via emuleratorer, med tillgång till rom-saves och annat fult. Denna gång skulle det ske helt legit, på konsoll, utan guider, fusk, romsaves eller dylikt.

Jag inser givetvis att det inte finns en rimlig chans i världen att jag kommer att kunna ta mig igenom spelets huvudserie och eventuella direkta uppföljare (eller ja, iallafall de delar som finns tillgängliga på playstationplattformarna) innan seriens efterlängtade 13:e del släpps i början av mars, men jag har åtminstone lyckats ta mig en bit på vägen.

Imorse, innan dagens frukost intogs, så föll Kefka från en Ultima too many och spelets sjätte del blev avklarad (vilket för mig är den första gången jag faktiskt genomfört den bedriften) och jag har innan detta även lyckats ta mig igenom de båda föregående kapitlena, Final Fantasy 4 och Final Fantasy 5.

Nio delar kvar då, om jag räknat rätt.

Jag inser att hela detta inlägg är rent nörderi men för att hedra denna milstolpe tänkte jag lägga upp suddiga foton från slutbossarnas förlust, så som folk fick göra back-in-the-day när de skickade in highscores till tidningen "Nintendo Power".

Zeromus, X-Death...

...respektive Kefka bites the dust.

Inför den kommande releasen av ett spel på Xbox LIVE Marketplace, som vi varit involverade i, blev vi ombedda om någon form av länk eller dylikt till vår verksamhet. En tanke om en webbportfolio har funnits ett tag, men inget som riktigt tagits itu med. Detta löste vi rätt snabbt genom att registrera en artist-myspace för den titel vi jobbat under på ett tidigare spel, nämlingen No Miss Sound Studios (inte att blandas ihop med No Miss - bandet, om än inte, som de flesta kanske kan räkna ut, helt orelaterat)

En myspace-sida kanske inte ger det mest professionella av intryck, men eftersom det är lite osäkert under vilken betitling man officiellt kan komma att arbeta under i framtiden får detta duga för tillfället, då det kanske inte känns helt motiverat att styra upp en dedikerad webbdomän för ändamålet.

Sidan innehåller iallafall lite ljudande exempel på vad vi åstadkommit i musikväg från olika produktioner, från både spel som aldrig kommer att släppas (där ändå hjärta och själ lagts ned i ljudarbetet) och från spel som komma skall. Jag vill dock poängtera att det inte är enbart musik vi gjort (men det är ju det som är lättast att visa upp) utan även fullständiga ljudläggningar (med helt egenproducerat ljud) samt rena musikproduktioner (än så länge rör det väl sig mest om No Miss - bandet, men det kan definitivt komma att ändras framöver).

Jag yrkar definitivt alla ev. läsare att ta sig en titt/lyssning och se vad det faktiskt är vi sysslar med ;)

(Och det är givetvis även möjligt att kontakta oss om någon skulle råka vara i efterfrågan av ljud/musikproduktion ^^')

Det är ingen skam med att inse att det finns nöje i materialism och konsumtion: det är faktiskt roligt att köpa saker. Det är likaså väldigt lätt att drömma sig bort i affärer (eller webshoppar, i dagens IT-präglade samhälle) och tänka att "det där vill jag ha". Det finns många dyra saker som man önskar att man hade, om man hade haft likvida medel som möjliggjorde det, men i och med det faktum att många har rätt begränsat så med resurser så stannar många av de mer finansiellt devasterande drömmarna som enbart sådana.

Men ibland så bestämmer man sig för att göra en investering, eller helt enkelt unna sig något. I mitt fall rör det sig till och med om en form av musikaliskt ställningstagande. Jag vill minnas att jag nämnt det i ett tidigare inlägg, att jag hade bestämt mig för att införskaffa en 7-strängad gitarr.

Någonstans mitt under de gångna veckornas research och kombinerad köp-hype sökte jag upp wikipedias artikel om sjusträngade gitarrer. För den intresserade så är tydligen den tidigaste kända förekomsten av sjusträngade gitarrer i Ryssland, under början av 1800-talet, där de spelades på med diverse lustiga öppna stämningar. Den moderna 7-strängade elgitarren "uppfanns" 1985, men avfärdades ganska snabbt av de flesta inom gitarrcommunityt som "trams", vilket resulterade att konceptet inte slog igenom. Genombrott fick den dock ändå, fast lite senare, dels tack vare Steve Vai i början av 90-talet och sedan ytterligare p.g.a. Korn under mitten av 90-talet. Det har resulterat att synen på instrumentet lite präglas som att antingen vara ett "shredding"-instrument eller som ett "nu-metal"-instrument.

Då jag inte riktigt anser mig själv tillhöra någon av de ovan nämnda kategorierna av gitarrister (jag har aldrig sett mig som en överdrivet teknisk gitarrist och jag kommer definitivt inte att syssla med något befängt som att spela i drop-G eller liknande... på sin höjd att man kan droppa till ett A för att framföra No Miss' RPG-medley "Battle Scar" med maximalt möjlig fläskighet, vid något tillfälle), dock känns det ändå som ett logiskt steg i mitt fortsatta musikaliska utövande...

...och, om något, så är detta inköp näst intill helt baserat på resonemang av den logiska sorten. Jag strävar ju gärna efter att musikaliskt prostituera mina förmågor vid varje möjlighet jag får, då det är kul att spela och även väldigt lärorikt att prova på så mycket som möjligt (ett exempel på detta är bl.a. Elvis-coverband-spelningen jag hoppade in på nu i somras). På grund av detta så är en gitarr i normal stämning helt oumbärlig. Utöver detta så är dessutom olika former av hårdrock, en genre där lägre stämningar mer eller mindre är praxis, något som jag inom en påtaglig framtid sannolikt kommer att börja utöva i en lite större utsträckning, samt en genre som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Denna "symbios" av musikaliska ideal kräver att man antingen byter stämning och strängar stup i kvarten, vilket det givetvis inte finns ork och lust till, eller att man skaffar en gitarr som man stämmer ner, vilket i och för sig inte alls är en dum idé, då det är så de flesta gör, men inotation etc. blir väl aldrig riktigt optimalt om man inte skaffar en riktig baritone-gitarr. Dock känns det som att ha tillgång till både normal-stämning OCH tillgång till ett lägre register är så givet att det absolut mest logiska faktiskt är att skaffar en huvud-gitarr som klarar både och. Samtidigt. Och sedan så är det helt enkelt inte mer med det. 

Skulle det behövas det spelas metal? Det blir inga problem. Skall det spelas Elvis-covers? Då går det hur bra som helst det med. (Jag kan dock medge att jag hade sett ut som ett miffo om jag hade kommit med en 7-strängad gitarr till Elvis-spelningen, men jag hade varit ett miffo med brett tonalt och klangmässigt omfång! ^^)

Liksom att idén att köpa en 7-strängad gitarr var utgick från ett logiskt resonemang så var även valet av gitarrmodell likaså. Efter bra många års spelande har jag klurat ut vilka specifikationer jag vill ha på en gitarr, samt vilka jag INTE vill ha. I och med att 7-strängat gitarrspel är så pass nischat som det är så är utbudet också tämligen begränsat, så det fanns helt enkelt inte så många varianter att välja på. Det enda tråkiga med mitt val av 7-strängad är att den har väldigt likartade specifikationer som min förra gitarr och det helt klart hade varit trevligt att vidga sin gitarrpalett lite, men i och med att den var gudomligt skön att spela på, hade mer eller mindre det jag önskar i en gitarr och dessutom lät helt förträffligt har jag absolut ingen köpånger what so ever.

Så i och med detta införskaffande, av en Ibanez RG7321BK, har jag därmed även officiellt rerollat till 7-strängad gitarrist.

...eller ja, tekniskt sett är det en mp3-spelare, eller snarare det var en mp3-spelare, borde man säga. Den har bara inte använts som en sådan på väldigt många år.

För att börja från början så handlar det om min första mp3-spelare, min Creative MuVo V200, som jag köpte någon gång i gymnasiet(?) som nu varit min trotjänare i väldigt många år. Fram till idag, närmare bestämt. Den hade ett helt friggin' gigabyte av utrymme vilket vid inköpstillfället ju var massvis med utrymme.

För ett par år sedan så sprack plasthöljet som omslöt själva flash-enheten, och när jag tröttnade på att försöka plocka ihop alla plastknappar, som trillade bort varenda gång plasthöljet lossnade och som krävdes för att den skulle kunna fungera som mp3-spelare, så reducerades den till att enbart brukas som USB-minne. Och som den brukades!

Jag vill dock tillägga att plasthöljets sönderfall inte alls var av ondo. Dels så var USB-minnet i sin exponerade form definitivt det mest bad-ass looking USB-minne jag (och någon annan för den delen) beskådat, men det tillät även inpluggning i många idiot-chassin där USB-portarna är placerade på ett sådant vis att de flesta USB-minnen fysiskt inte går in i springan för chassits krockar med USB-minnets plasthölje. Jag vet dock inte hur många gånger jag fått frågan "får man inte stötar av den?", för att av någon anledning så tror folk att ett USB-minne med exponerade kretsar är strömförande.

Minnet har vid ett tillfälle varit virusinfekterat (då någon begåvad elev hade lyckats virussmitta skolans ljudrum- och studiodatorer) men formaterats ett otal gånger. Den har även vid något tillfälle varit inkopplad i de flesta elevers i min årskurs laptoppar, något som resulterat i att mitt USB-minne har haft ett smeknamn jag avstår från att nämna.

De senaste månaderna så har den dock bara fungerat cirka 30% av gångerna man försökt plugga in den i en dator, och man blev tvungen att skifta mellan datorers multipla USB-uttag för att den skulle installera sig som en giltig USB-enhet, för att inte säga att Windows Vista har envisas med att hävda att filsystemet inte varit friskt och borde genomsökas.

Väl medveten om att man i dagsläget kan gå till närmsta _matbutik_ och köpa ett USB-minne som är 16 gånger så stort för någon/några hundralappar eller så så kan man säkerligen undra varför man i över 2½ års tid envisats med att stöka med att varje gång tvingas rensa minnet varje gång man skall lägga in något och ständigt lirka för att få plats med den kontinuerliga ström av massiv okomprimerad wave-data som man var och varannan dag har behövt flytta mellan datorer.

Det kan enbart härledas till den massiva makt nostalgi faktiskt har över oss människor.

Idag så tycker datorer inte längre att det är en USB-enhet som går att känna igen och är finally helt obrukbar. Fånig sak att blogga om kan man tycka, men det är ändå på något sätt slutet på en era. Många, många, väldigt många, väldigt viktiga filer har flyttats med denna förlegade bit hårdvara... och skulle jag någonsin bli rik och berömd så skulle denna bit historik säkert kunna säljas för flera dollar på ebay.

Det var det jag hade att säga och jag vill avsluta med att uppriktigt ställda följande fråga:

I ett försök att fylla upp den tomhet som blir när jag inte har något konkret att visa upp eller berätta om, tar jag och nämner en pseudo-filosofisk frågeställning jag fick på juldagen.

Jag satt på tåget med en kamrat, som jag inte sett sedan mitten av sommaren kanske, på väg mot Hässelby Strand (att vi i själva verket skulle kliva av vid Hässelby Gård var vi vid denna tidpunkt helt ovetandes om, vilket resulterade i en slight detour) där en annan kamrat numera bosatt sig.

Det traditionella förtäljandet om vad som pågått det senaste halvåret infann sig därmed.

När jag återgett lite av det som konkret går att säga om mitt kommande examensarbete och vad jag sysselsatt mig med (vilket är någon konstig blanding av ljuddesign/produktion och grafikerande med inslag av programmering) så kom frågan som gjorde mig slightly ställd: "Men vad är det du VILL göra?".

Av någon outgrundlig anledning var det inte helt lätt att svara på. Jag kommer ju utan tvekan från en musikalisk bakgrund (såsom så många andra som påbörjade denna utbildning för 2½ år sedan). Dock har de händelser som skett över åren, utan att jag givit det någon större tanke, fört mig från detta ursprungliga musicerande till generell spelproduktion, där jag försöker bidra med den kompetens som jag kan.

Hur gick det från gitarrspel till krossande av tomater och 3d-modellerande av mullvadar? (Jag förklarar det senare någon gång framöver).

Är det detta jag ville bli?

Det vet jag faktiskt inte. Men jag tror definitivt det är något jag kan bli bra på.