Retroaktiv komplettering av bakåtsträvande lagringsmedia
Om man vill, skulle man kanske kunna försöka härleda det till någon form av ålderskris, men det är inte utan att man känner sig gammalmodig när världen sakteligen övergår till en helt digital distribution av musik, och för den delen, Spotify, medan man själv finner ett oförskämt nöje i att uppbehålla och med jämna mellanrum utöka och komplettera en samling med sådana där "kompakta" musikskivor.
Rent tekniskt sett så är CD-standarden visserligen undermålig, 16 ynka bitar och en sample-rate på 44.1 kHz. Men lider man inte av kronisk audiofili, eller har en hemmaljudanläggning som skulle kunna uppbringa någon potentiellt hörbar skillnad, så duger det gott och väl för de flesta.
Dock är det under rådande ekonomiska förhållanden omöjligt att hänga med i den uppsjö av åtråvärda musikaliska produktioner som årligen publiceras och införskaffa alla skivor man egentligen skulle vilja ha. Därför är det till mitt stora nöje som jag nyligen erhållit två av de releaser från 2009 som jag grämer mig mest över att jag ännu inte hade i min ägo.
Den första var Muse's "The Resistance", som jag fick av min sambo på alla hjärtans dag, vars storhet och mångfald av musikaliskt briljanta partier börjat sjunka in först efter ett par genomlyssningar.
Den andra var Shadows Fall's "Retribution", som jag fick av mina föräldrar som en prematur födelsedagspresent. Jag har visserligen inte hunnit lyssna särskilt mycket på den, men jag törs nog ändå hävda att den är det bästa de åstadkommit sedan "The Art Of Balance", från 2002. Vill kanske inte påstå att den skulle vara bättre, men jag finner den hursomhelst väldigt angenäm att lyssna på.
Någon gång kanske jag kan gå närmare in på detaljer. Jag har haft funderingar att man som regelbundet inslag eventuellt skulle ventilera mina tankar och åsikter kring diverse musikaliska alster (för jag vet ju hur viktiga mina åsikter är för omvärlden), för att fylla ut ev. dödperioder, men den som lever kanske får se.
Några planerade skivinköp är det dock inte inom den närmaste framtiden, men undantag möjligtvis för Dark Tranquillity's "We Are The Void", som jag tror skulle släppas i Europa den 1:a mars. Det blir tämligen intressant att se hur den melodiska dödsmetallens påstådda grundare hanterar 20-årskrisen. (Och ja, jag vet att hela "We Are The Void" finns att streama på deras myspace).
Rent tekniskt sett så är CD-standarden visserligen undermålig, 16 ynka bitar och en sample-rate på 44.1 kHz. Men lider man inte av kronisk audiofili, eller har en hemmaljudanläggning som skulle kunna uppbringa någon potentiellt hörbar skillnad, så duger det gott och väl för de flesta.
Dock är det under rådande ekonomiska förhållanden omöjligt att hänga med i den uppsjö av åtråvärda musikaliska produktioner som årligen publiceras och införskaffa alla skivor man egentligen skulle vilja ha. Därför är det till mitt stora nöje som jag nyligen erhållit två av de releaser från 2009 som jag grämer mig mest över att jag ännu inte hade i min ägo.
Den första var Muse's "The Resistance", som jag fick av min sambo på alla hjärtans dag, vars storhet och mångfald av musikaliskt briljanta partier börjat sjunka in först efter ett par genomlyssningar.
Den andra var Shadows Fall's "Retribution", som jag fick av mina föräldrar som en prematur födelsedagspresent. Jag har visserligen inte hunnit lyssna särskilt mycket på den, men jag törs nog ändå hävda att den är det bästa de åstadkommit sedan "The Art Of Balance", från 2002. Vill kanske inte påstå att den skulle vara bättre, men jag finner den hursomhelst väldigt angenäm att lyssna på.
Någon gång kanske jag kan gå närmare in på detaljer. Jag har haft funderingar att man som regelbundet inslag eventuellt skulle ventilera mina tankar och åsikter kring diverse musikaliska alster (för jag vet ju hur viktiga mina åsikter är för omvärlden), för att fylla ut ev. dödperioder, men den som lever kanske får se.
Några planerade skivinköp är det dock inte inom den närmaste framtiden, men undantag möjligtvis för Dark Tranquillity's "We Are The Void", som jag tror skulle släppas i Europa den 1:a mars. Det blir tämligen intressant att se hur den melodiska dödsmetallens påstådda grundare hanterar 20-årskrisen. (Och ja, jag vet att hela "We Are The Void" finns att streama på deras myspace).
Kommentarer
Postat av: Linda
Och jag som är uppväxt med att tillverka egna blandband sitter emellanåt och gör egna bland-cds. Jag kommer nog aldrig att tröttna på detta. Det är en konst i sig. :P
Trackback
