Skygglappar = ansvarsfrihet?
En nyhet som publicerats i de flesta dagstidningar idag rör en familj vars barn handlat virtuella "smurfbär" för en summa av 50000 kronor i ett Ipad-spel, vilket familjens mor nu väldigt publikt rasar mot.
Bortsett från att det är svårt att skriva en rubrik som innehåller termen "smurfbär" utan att brista ut i skratt så är detta givetvis en rejäl tragedi för familjen, om nu deras skri i media inte resulterar i att de slipper betala för transaktionerna de faktiskt gjort. Likaså är det alltid en tragedi varje gång någon spenderar en stor hög med riktiga pengar i ett Facebook-spel för att de inte tänker sig för eller begriper bättre.
För att sammanfatta vad som hänt så köpte en mor spelet Smurfs' Village till sin Ipad för att hålla sina barn sysselsatta under en lång bilresa. Spelet fungerar precis som Farmville och du har en valuta i spelet, som i detta fall kallas "smurfbär", som du antingen kan slita arslet av dig för att samla ihop i spelet, eller köpa för riktiga pengar. Barnen köpte då "smurfbär" för riktiga pengar, istället för att skaffa ihop dem själva och sluträkningen handlade på 50000kr, vilket givetvis kom som en obehaglig chock för föräldrarna.
Berättelsen forumuleras lite olika beroende på var man läser den, men om man tar tabloid-jätten Aftonbladets formulering så är det ett par saker jag reagerar på.
Först och främst:
"Barnen, 6 och 7 år gamla, behövde något att göra under den långa bilresan. Så mamma Maria Attvik laddade hem spelet Smurf's Village till deras Ipad".
Nu inser jag att jag antagligen låter gammalmodig och bitter, men det är nog ganska många barn som överlevt långa bilturer genom åren utan att ha någon Ipad som underhållning. Visst kan man tycka att vi skall ta vara på modern teknologi, men det känns om det som i detta fallet rör sig om teknologi som föräldrarna inte behärskar. För att närmare bestämt citera Aftonbladet: "Egentligen gillar hon inte datorer, men barnen hade fått en Ipad". Damn you djävulsmaskin till att dator som ofrivilligt tvingades in i hushållet...
Istället för att interagera och personligen stimulera sina barn under bilfärden ger man dem en teknikpryl för att sysselsätta dem, så man själv inte behöver ta itu med det. Jag menar inte att döma någon, eller säga hur denne skall uppfostra dennes avkomma, men det är knappast ett ovanligt förekommande scenario. Föräldrar blir upprörda när deras barn spelar våldsamma tv-spel, men försöker föräldrarna på något vis ha koll på vad barnen spelar? Nej, det kan ju inte vara deras ansvar, utan istället bör vi häva yttrandefriheten så att inget potentiellt stötande material produceras, så att föräldrar med gott samvete skall kunna placera sina barn framför tv:n under obegränsad tid utan något krav på tillsyn.
Det andra stycket jag stör mig på är minst lika tragiskt:
"Ja, i teorin borde jag för varje spel som jag laddar hem gå in på hemsidan för företaget som ligger bakom för att läsa på. Men det är inte rimligt i praktiken"
Visst, det är aldrig någon som läser det finstilta, i synnerhet inte om man köper dussintals appar veckan. Men i detta fallet var det ett (1) spel som hennes 6-åring fick att spela och inte ens vid köpet av ett (1) spel kunde det anses rimligt att kolla upp vad det rörde sig om. Jag äger själv ingen Ipad och vet inte hur interfacet för app-transaktioner ser ut, men om man surfar in på "iTunes Preview" på apple.com och kollar upp applikationen i fråga så kommer man till denna sida. Från samma sida vill jag citera första meningen av info-texten:
"PLEASE NOTE: Smurf Village is free to play, but charges real money for additional in-app content. You may lock out the ability to purchase in-app content by adjusting your device’s settings."
Hur mycket tydligare än så vet jag dessvärre inte hur det kan bli. Fair enough, det är ett fult knep från utvecklarna att kräva aktivt engagemang från föräldrarna för att slå av transaktioner in-app, men därför är det givetvis så de gör. Blandningen av okunskap och apati från föräldrarnas sida är rena guldgruvan för giriga mjukvarudesigners. Efter att ha haft alla möjlighet att kolla upp vad de tankar hem, så godtas ju licensavtalet för applikationen när den laddas hem och sedan är det dessvärre fritt fram för applikationen att göra vad den just varnat användaren för.
Visst, det var med största sannolikhet ett ärligt misstag från föräldrarna och ett dyrt sådant. Företaget har tekniskt sett inte gjort något fel, utan ansvaret ligger på något sätt ändå hos föräldern, både i egenskap av förälder och konsument.
Hade man inte placerat ansvaret för barnens sysselsättningen på en teknikpryl som man inte vet hur den fungerar och istället försökt sysselsätta barnen själva, som folk mödosamt var tvugna att göra i ye olden days, så hade detta aldrig hänt. Eller om man hade spenderat 2 minuter på google eller faktiskt läst hur applikationen fungerade, så hade spelet kunnat låsas och alla otrevligheterna hade kunnat undvikas.
Jag är personligen något kluven. För deras skull hoppas jag att de kan få pengarna, eller åtminstone en del av pengarna tillbaka, för jag vet att jag iallafall inte har 50000kr att undvara på "smurfbär".
Men bara för att man handlar utan att tänka sig för, kan och bör man befrias från allt ansvar?
Bortsett från att det är svårt att skriva en rubrik som innehåller termen "smurfbär" utan att brista ut i skratt så är detta givetvis en rejäl tragedi för familjen, om nu deras skri i media inte resulterar i att de slipper betala för transaktionerna de faktiskt gjort. Likaså är det alltid en tragedi varje gång någon spenderar en stor hög med riktiga pengar i ett Facebook-spel för att de inte tänker sig för eller begriper bättre.
För att sammanfatta vad som hänt så köpte en mor spelet Smurfs' Village till sin Ipad för att hålla sina barn sysselsatta under en lång bilresa. Spelet fungerar precis som Farmville och du har en valuta i spelet, som i detta fall kallas "smurfbär", som du antingen kan slita arslet av dig för att samla ihop i spelet, eller köpa för riktiga pengar. Barnen köpte då "smurfbär" för riktiga pengar, istället för att skaffa ihop dem själva och sluträkningen handlade på 50000kr, vilket givetvis kom som en obehaglig chock för föräldrarna.
Berättelsen forumuleras lite olika beroende på var man läser den, men om man tar tabloid-jätten Aftonbladets formulering så är det ett par saker jag reagerar på.
Först och främst:
"Barnen, 6 och 7 år gamla, behövde något att göra under den långa bilresan. Så mamma Maria Attvik laddade hem spelet Smurf's Village till deras Ipad".
Nu inser jag att jag antagligen låter gammalmodig och bitter, men det är nog ganska många barn som överlevt långa bilturer genom åren utan att ha någon Ipad som underhållning. Visst kan man tycka att vi skall ta vara på modern teknologi, men det känns om det som i detta fallet rör sig om teknologi som föräldrarna inte behärskar. För att närmare bestämt citera Aftonbladet: "Egentligen gillar hon inte datorer, men barnen hade fått en Ipad". Damn you djävulsmaskin till att dator som ofrivilligt tvingades in i hushållet...
Istället för att interagera och personligen stimulera sina barn under bilfärden ger man dem en teknikpryl för att sysselsätta dem, så man själv inte behöver ta itu med det. Jag menar inte att döma någon, eller säga hur denne skall uppfostra dennes avkomma, men det är knappast ett ovanligt förekommande scenario. Föräldrar blir upprörda när deras barn spelar våldsamma tv-spel, men försöker föräldrarna på något vis ha koll på vad barnen spelar? Nej, det kan ju inte vara deras ansvar, utan istället bör vi häva yttrandefriheten så att inget potentiellt stötande material produceras, så att föräldrar med gott samvete skall kunna placera sina barn framför tv:n under obegränsad tid utan något krav på tillsyn.
Det andra stycket jag stör mig på är minst lika tragiskt:
"Ja, i teorin borde jag för varje spel som jag laddar hem gå in på hemsidan för företaget som ligger bakom för att läsa på. Men det är inte rimligt i praktiken"
Visst, det är aldrig någon som läser det finstilta, i synnerhet inte om man köper dussintals appar veckan. Men i detta fallet var det ett (1) spel som hennes 6-åring fick att spela och inte ens vid köpet av ett (1) spel kunde det anses rimligt att kolla upp vad det rörde sig om. Jag äger själv ingen Ipad och vet inte hur interfacet för app-transaktioner ser ut, men om man surfar in på "iTunes Preview" på apple.com och kollar upp applikationen i fråga så kommer man till denna sida. Från samma sida vill jag citera första meningen av info-texten:
"PLEASE NOTE: Smurf Village is free to play, but charges real money for additional in-app content. You may lock out the ability to purchase in-app content by adjusting your device’s settings."
Hur mycket tydligare än så vet jag dessvärre inte hur det kan bli. Fair enough, det är ett fult knep från utvecklarna att kräva aktivt engagemang från föräldrarna för att slå av transaktioner in-app, men därför är det givetvis så de gör. Blandningen av okunskap och apati från föräldrarnas sida är rena guldgruvan för giriga mjukvarudesigners. Efter att ha haft alla möjlighet att kolla upp vad de tankar hem, så godtas ju licensavtalet för applikationen när den laddas hem och sedan är det dessvärre fritt fram för applikationen att göra vad den just varnat användaren för.
Visst, det var med största sannolikhet ett ärligt misstag från föräldrarna och ett dyrt sådant. Företaget har tekniskt sett inte gjort något fel, utan ansvaret ligger på något sätt ändå hos föräldern, både i egenskap av förälder och konsument.
Hade man inte placerat ansvaret för barnens sysselsättningen på en teknikpryl som man inte vet hur den fungerar och istället försökt sysselsätta barnen själva, som folk mödosamt var tvugna att göra i ye olden days, så hade detta aldrig hänt. Eller om man hade spenderat 2 minuter på google eller faktiskt läst hur applikationen fungerade, så hade spelet kunnat låsas och alla otrevligheterna hade kunnat undvikas.
Jag är personligen något kluven. För deras skull hoppas jag att de kan få pengarna, eller åtminstone en del av pengarna tillbaka, för jag vet att jag iallafall inte har 50000kr att undvara på "smurfbär".
Men bara för att man handlar utan att tänka sig för, kan och bör man befrias från allt ansvar?
Kommentarer
Trackback
