PaEvDaLi

Nu tänkte jag att jag skulle ta tillfället i akt och diskutera ett rätt så provokativt och för många ganska känsligt ämne: grammatik.

Varför det är ett så pass känsligt område för många förstår jag inte riktigt själv, då jag själv antagligen har vad många skulle anse vara fascistiska tendenser till ett upprätthållande av språkets grammatiska regler. Det är sällan att jag går så långt att jag rättar folk enbart för rättandets skull, men jag försöker vara rätt hård när det kommer till hur jag själv väljer att uttrycka mig i skrift. Trots detta släpper jag igenom pinsamt många grammatiska missar och stavfel i mina inlägg.

Skulle man mot förmodan någon gång påpeka för någon att ett grammatiskt misstag skett i en text så finns det få saker som folk skulle finna lika provocerande. En generell konsensus som verkar ha uppstått i och med min generation (eller kanske tidigare) är att så länge den poäng man försöker uttrycka på något vis kan uppfattas så är det irrelevant hur man uttrycker den. På denna punkt är jag bevisligen ur fas med min samtida generation, då jag tycker att hur språket används blir desto viktigare i sin skrivna form, när både tonfall och kroppsspråk är satt ur spel. Jag tycker att man med omtänksam formulering kan nyansera språket nästan lika mycket som om det vore talat.

Jag kan även vara fullt benägen att hålla med om att det inte finns någon anledning att bråka över enstaka missar, så länge poängen av ett stycke text kan vara begriplig. Dock vill jag hävda att vad som anses begripligt är högst subjektivt. När man helt struntar i skiljetecken och alla former av standardiserade meningsuppbyggnadsprinciper kan man faktiskt lyckas med bedriften att komponera texter som är helt obegripliga, vilket faktiskt händer på internetforum då och då. Skall man dra konceptet att stavning och grammatik inte spelar någon roll alls "så länge man förstår" in absurdum, så fnins det ftasikkt inegn mnneig att srkvia botsäevkr i rtät oirdnng hleelr, för den delen.

Hela poängen med grammatik och stavning är att det skall finnas ett system för hur vi kan uttrycka oss, så att vi alltid skall kunna förstå varandra. Det är klart att man har en betydligt mer avslappnad inställning i hur man uttrycker sig när man till vardagen har kontakt med nära människor, men det finns tillfällen då jag anser att fundamental stavning och grammatik borde kunna vara ett krav.

Det kanske bara är jag som stör mig på det, men jag har vid flera tillfällen där jag har haft mail-kontakt med ganska stora etablerade svenska företag som man regelbundet betalar pengar för att de skall tillhandahålla, ibland rätt viktiga, produkter eller tjänster. När man i mail-korrenspondens med den typen av företag får svar som liknar ett MSN-meddelande skrivet av en fjortonåring, så tycker jag personligen att det skadar deras trovärdighet å det grövsta.

Det kan bero på att man har fått kontakt med en person av den nya generationen, som vill hävda att det är oviktigt hur man uttrycker sig (och då är det uppenbarligen fel på mig som förväntar mig kompletta eller icke-tvetydliga meningsuppbyggnader), eller så har man kanske kommit i kontakt med en person från en betydligt äldre generation som kanske har teknofobiska tendenser och som vill knappa på datormaskinen så lite som möjligt och därför sparar tid genom att skala bort onödiga textelement såsom artighetsfraser och diverse grammatiska element.

Den verkliga orsaken bakom den typen av motsvar får jag nog aldrig reda på, så det är onödigt att spekulera. Jag kan däremot förklara vad avsikten egentligen är med denna långa utläggning kring grammatik.

GameInformer.com hade idag en notis om att de relativt internetförankrade förkortningarna "LOL" och "OMG", samt symbolen för hjärta, "♥", nu tydligen står med i Oxford English Dictionary och därför bör vara grammatiskt acceptabelt att skriva, oavsett texttyp.

Nu är det visserligen ingenting som berör det svenska språket, men det är troligt att det är en tendens som SAOB så småningom kan komma att följa. För all del är jag benägen att hålla med om att språk är vad de som talar och skriver det gör det till och att det är viktigt att det inte stagnerar utan följer med utvecklingen. Men det finns ändå någonting inom en som tycker att språket sakta men säkert degenererar.

Nu är det kanske inte de mest förargelseväckande av förkortningar som lagts till och jag har lite svårt och se hur man skulle kunna få in ett "LOL" i en skoluppsats på ett så pass relevant sätt att det skulle behöva försvaras av sin förekomst OED.

Men man kan alltid fundera, om internetförkortningar är framtiden för det talade och skrivna språket, vad kommer efter det?

T9-synonymer?