Musik 2011: In Flames
I en Aftonbladet-intervju med Anders Fridén så sades det att Sounds of a Playground Fading är ämnad att "tänja och utmana" lyssnarna. Det har ju blivit ack så populärt att tycka illa om In Flames, mycket på grund av att de slagit igenom stort och blivit extremt populära, även i subkulturer som den äkta hårdrockaren känner sig tvingad att förakta, men delvis också för att de inte längre skriver den melodiska dödsmetal som de gjorde under 90-talet.
Även om jag personligen måste instämma och säga att jag föredrar Whoracle framför Come Clarity så tycker jag inte att det går att förneka att på samma vis som de till perfektion bemästrade den melodiska dödsmetallen under 90-talet, under 00-talet till perfektion bemästrat arena-rocken. Men eftersom jag även anser att Soundtrack to Your Escape var den sista In Flames-skivan som riktigt lyckades fångade mitt intresse (med undantag för enstaka låtar här och där) så känner jag mig klart positivt inställd till ett mer experimentellt In Flames.
Tyvärr tycker jag inte att en susning av ett experimentellt In Flames går att finna i "Deliver Us". Ett synt-intro a la "Cloud Connected" eller "The Quiet Place", följt av den melodiskt nedtonade gitarrproduktionen a la albumet Come Clarity och den något förvirrade sång-produktionen som tyvärr plågade Soundtrack to Your Escape. Produktionen som helhet är ändock givetvis ypperlig och soundet i sig är precis lika massivt som går att förvänta sig av en In Flames-produktion. Att släppa en "safe" låt som första singel för att snärja in de senast förvärvade lyssnarna är ju givetvis ett ganska etablerat skivbolags-knep, så jag har fortfarande förhoppningar om att Sounds of a Playground Fading, som utlovat, kommer att kunna "tänja och utmana".
Avslutningsvis måste jag kommentera skivomslaget, som ritats av Dave Correia:
Även om jag starkt gillar den monokroma zombie-kråkan, så tycker jag dessvärre inte att den skickar några experimentella eller nyskapande signaler i och med att den ändå har ungefär samma fundamentala handritade estetik som användes på förra skivan, A Sense of Purpose. Omslaget härleder helt klart tankarna till att det rör sig om "A Sense of Purpose del II", vilket jag tror kan riskera färga lyssningen av albumet.
Med omslag och första singel i åtanke så finns det en obehaglig känsla att det är ett stelt, upprepande och något ointressant In Flames som finns att vänta när Sounds of a Playground Fading når skivbutikerna, men förhoppningsvis kommer de att motbevisa eventuella tvivlare och faktiskt leverera något som är både utmanade och intressant.
