Prylpatriotism
Och så inleds det nya året, 2011, ett år fullt av förhoppningar och storslagna framtidsplaner och ifall du råkar vara en av de stackare som skulle jobba eller hade något annat åtagande nyårsdagsmorgonen, samt förlitade dig på din Iphone som väckarklocka, så inleddes det antagligen med en försovning, då larmet inte fungerar nyårsdagen p.g.a en bugg i mjukvaran.
Jag kan då börja med att poängtera att detta inte kommer att handla om någon anti-Iphone-propaganda, utan jag är snarare fascinerad av fenomenet som följer en sådan här liten incident. Jag äger själv ingen smartphone och tycker att buggen är lite fånig, men kan helt klart förstå den frustration som kan kännas hos de som blivit försenade p.g.a denna, samt se det ironiska att någon så fundamentalt som ett alarm inte fungerar på toppmodern elektronisk utrustning. De klagorop som ekar och ev. förhoppningar om ekonomisk ersättning från Apple för de olägenheter som detta orsakat känns dock som något naivt. Men detta är väl till stor del mest frustrationen som talar.
Det mest intressanta fenomenet är dock att närhelst denna incident har tagits upp på elektroniska forum, eller via artiklar med kommentar-funktioner, så slutar det alltid med ett flame-krig mellan antingen Apple vs. PC/Windows eller Iphone vs. Android, som ofta lika snabbt slutar vara sakliga och dyker huvudstupa in i personangrepp främlingar emellan. Att folk beter sig som totala rektumöppningar på online-forum kan till stor del härledas till John Gabriels Greater Internet Fuckwad Theory. Men det är inte bara enbart detta som sker.
När folk råkar köpa en elektronisk pryl för en anseenlig summa pengar så uppstår helt plötsligt en djupt rotad patriotism till den manick man har, samt dess tillverkare. Folk blir benägna att spendera en hutlös mängd energi och tid på att genomföra virtuella korståg på internet mot allt och alla som har ens en antydan till negativa åsikter om ens elektroniska pryl, alternativt kanske råkat köpa en liknande elektronisk pryl, men från ett annat "rivaliserande", och därmed uppenbarligen fientligt och ondskefullt(?), företag.
Är detta en nödvändighet för att folk skall kunna motivera sina ekonomiska åttaganden? Om något så borde den logiska alliansen vara mellan konsumenter mot tillverkare för att varor skall hålla den kvalitet som utlovas och betalas för? Istället ställer sig folk jämte tillverkaren i vått och torrt i form av angry mobs där gränsen mellan metaforiska och bokstavliga facklor respektive högafflar ibland känns skrämmande tunn.
Jag unnar givetvis alla den köpglädje som finns i att skaffa nya elektroniska prylar, men varför anses inte denna köpglädje inte lika självklar hos någon annan som väljer en annan pryl som kanske bättre passar denna individs behov? Är det mänsklighetens behov av någon, om än ytlig, samhörighet eller enbart tarvliga försök att framstå som bättre och högre stående människor genom att försöka hävda att ens telefon diskutabelt är bättre än någon annans... eller det bara det xenofobiska spöket som nu drivits in absurdum?
Jag kan då börja med att poängtera att detta inte kommer att handla om någon anti-Iphone-propaganda, utan jag är snarare fascinerad av fenomenet som följer en sådan här liten incident. Jag äger själv ingen smartphone och tycker att buggen är lite fånig, men kan helt klart förstå den frustration som kan kännas hos de som blivit försenade p.g.a denna, samt se det ironiska att någon så fundamentalt som ett alarm inte fungerar på toppmodern elektronisk utrustning. De klagorop som ekar och ev. förhoppningar om ekonomisk ersättning från Apple för de olägenheter som detta orsakat känns dock som något naivt. Men detta är väl till stor del mest frustrationen som talar.
Det mest intressanta fenomenet är dock att närhelst denna incident har tagits upp på elektroniska forum, eller via artiklar med kommentar-funktioner, så slutar det alltid med ett flame-krig mellan antingen Apple vs. PC/Windows eller Iphone vs. Android, som ofta lika snabbt slutar vara sakliga och dyker huvudstupa in i personangrepp främlingar emellan. Att folk beter sig som totala rektumöppningar på online-forum kan till stor del härledas till John Gabriels Greater Internet Fuckwad Theory. Men det är inte bara enbart detta som sker.
När folk råkar köpa en elektronisk pryl för en anseenlig summa pengar så uppstår helt plötsligt en djupt rotad patriotism till den manick man har, samt dess tillverkare. Folk blir benägna att spendera en hutlös mängd energi och tid på att genomföra virtuella korståg på internet mot allt och alla som har ens en antydan till negativa åsikter om ens elektroniska pryl, alternativt kanske råkat köpa en liknande elektronisk pryl, men från ett annat "rivaliserande", och därmed uppenbarligen fientligt och ondskefullt(?), företag.
Är detta en nödvändighet för att folk skall kunna motivera sina ekonomiska åttaganden? Om något så borde den logiska alliansen vara mellan konsumenter mot tillverkare för att varor skall hålla den kvalitet som utlovas och betalas för? Istället ställer sig folk jämte tillverkaren i vått och torrt i form av angry mobs där gränsen mellan metaforiska och bokstavliga facklor respektive högafflar ibland känns skrämmande tunn.
Jag unnar givetvis alla den köpglädje som finns i att skaffa nya elektroniska prylar, men varför anses inte denna köpglädje inte lika självklar hos någon annan som väljer en annan pryl som kanske bättre passar denna individs behov? Är det mänsklighetens behov av någon, om än ytlig, samhörighet eller enbart tarvliga försök att framstå som bättre och högre stående människor genom att försöka hävda att ens telefon diskutabelt är bättre än någon annans... eller det bara det xenofobiska spöket som nu drivits in absurdum?
Kommentarer
Trackback
