Det råder inget tvivel om att bloggandet totalt har havererat. Även om det konstant sker nämnvärda saker som gör att man tänker "det där måste jag blogga om". När ett nytt år har påbörjats så kan det ju kännas som ett lämpligt tillfälle att börja på ny kula, om inte annat så blir man illa tvungen när man på den första dagen av det nya året läser att en remake av det kanske bästa spel som någonsin gjorts officiellt får en remake och att det finns tankar på en tredje del i spelserien.

I en intervju på gog.com så svarar Frédérick Raynal, Sébastien Viannay och Didier Chanfray på frågor kring det, i min mening, legendariska Little Big Adventure från 1994.

Det franskutvecklade spelet, som är känt som Relentless: Twinsens Adventure överallt annars i världen utom i just Europa, var det tredje spelet jag köpte på CD-ROM i mitten av 90-talet och har sedan dess lämnat ett evigt avtryck i mitt sinne som ett av det mest episka äventyrsspel som någonsin gjorts. Jag minns så väl hur man som blott 10-11 åring fick kämpa för att ta sig igenom Temple of Bu första gången.

Det var till min stora glädje som spelet fick en uppföljare 1997 i form av Little Big Adventure 2 (även kallat Twinsen's Odyssey i andra delar av världen).

Alla som missade denna pärla när det begav sig har definitivt missat något i hästväg och jag har svårt att försöka formulera något vettigt utan att det bara formar en tjock nostalgisk gegga. Om de kan göra en remake som är hälften så bra som orginalet så är 2012 års "game of the year" redan givet, förutsatt att det släpps i år det vill säga. Spelvärlden har något att se fram emot i varje fall.

Vad jag såg förtäljde inte intervjun vilken/vilka plattformar det ev. skulle komma till, men PC borde vara väl givet. I dagsläget är ju multiplattformspel och digital distribution ack så populärt och orginalet fick ju tydligen en PlayStation-port i Europa 1997, så vi får se.

Jag avslutar med att inleda året med att embedda ledmotivet till denna fantastiska saga:

Under den period som mitt bloggande nu har stått helt hundra procent stilla har det varit många saker jag velat ta upp, men aldrig riktigt kommit till skott att skriva. Nu har ett dagsaktuellt ämne kommit upp som tangerar på de andra ämnen som jag tänkt ta upp, så jag tänkte i och med detta ta tillfället i akt.

Ett fenomen som uppstått i och med den anonymitet som internet möjliggör kombinerat med möjligheten att uttrycka sin åsikt på forum, bloggar etc. är att folk har en tendens att uttala sig väldigt oturligt om saker som de vet mycket litet om och inte heller har något intresse att ta reda på mer om.

Idag har det utannonserats att en fjärde expansion till World of Warcraft skall komma med undertiteln Mists of Pandaria, som inkluderar en, till spelet, ny ras vid namn "pandaren", vilket är en ras bestående av humanoida pandor, som har en kultur väldigt influerad av östra asien, som kan beskådas på den trailer som släppts:

 

Som följd av detta har en löpeld av forumtrådar och foruminlägg startats som bestämt påpekar att detta är ett skamlöst plagiat på Dreamworks film från 2008, Kung Fu Panda. Den filmen handlar ju om en panda som utövar kung fu, så det är inte helt ologiskt att man till en början gärna vill göra den kopplingen. Däremot så faller plagiatanklagelserna ganska snabbt om man spenderar någon minut eller så och gör lite efterforskningar.

 

Jag kan väl poängtera att detta från min sida inte handlar om något begär att försvara World of Warcraft. Utan snarare att folk borde ägna en minut på google för att slippa dumförklara sig själva publikt genom att posta klagomål online som baserat på rena antaganden från deras egen sida.

 

Min koppling till Warcraft-universumet å andra sidan härstammar i att det första spelet jag ägde på CD-ROM var Warcraft II: Tides of Darkness, samt att jag för ett par år sedan spelade en hel del World of Warcraft tills det att jag insåg att det tog upp alldeles för mycket fritid. Däremot så måste jag erkänna att jag är grymt imponerad av både den lore och story som Blizzard lyckats väva in i sitt fiktiva universum sedan dess uppkomst i och med Warcraft: Orcs & Humans 1994 till och med de expansioner och content som produceras till World of Warcraft idag. Visst är det fullt av inkonsekvens och har retcon:nats in absurdum, men i det stora hela är det väldigt skickligt utfört.

 

För att återgå till ursprungsämnet: Det krävs blott en gnutta kännedom om Warcraft-universumets, det vill säga mer än den som innehas av de som tror att World of Warcraft är det "första" Warcraft-spelet, för att känna till att pandaren inte är en nypåhittat företeelse, eller för den delen, en företeelse stulen från Dreamworks.

 

Pandaren "uppfanns" som ett aprilskämt till Warcraft III, närmare bestämt så tillkännagjorde man att de skulle bli spelets femte ras. Blizzards aprilskämt genomarbetas varje år i sådan grad att de skapade en officiell sida för rasen på deras officiella hemsida, vilket kan beskådas här.

 

Detta skedde då 2002.

 

När det framdagades att det hela var ett skämt fick Blizzard ett sådant besviket bemötande att de under en längre tid har bakat in pandaren i Warcraft's officiella lore tills det att de nu får sig en egen expansion till World of Warcraft.

 

Med årtalet på pandarens tillkännagivande i Warcraft-universumet, 2002, i åtanke så får vi jämföra detta med att den första Kung Fu Panda-filmen släpptes 2008. Hur man stjäl en idé från en film som inte släpps förrän 6 år senare, vet jag faktiskt inte. Men de som besudlar forum idag med anklagelser om plagiat kanske har större inblick i detta än vad jag har.

 

Nu om man skall vara pedantisk med fakta, vilket jag gärna är, så började produktionen (enligt wikipedia) på Kung Fu Panda redan 2004, samt att idén skall ha kläckts absolut som senast redan 2003. I vilket fall som helst så föregår Blizzards aprilskämt samtliga dessa årtal.

 

Frågan som vi egentligen borde ställa oss är kanske: Har Dreamworks i själva verket stulit från Warcraft III?

Slår du upp begreppet "udda cover" i en ordlista borde du bli refererad till William Shatner, kanske mest känd som allas vår kapten Kirk i den ursprungliga Star Trek-serien.

Han har redan lämnat ett odödligt spår i musikhistorien med sina... "kreativa" tolkningar av bl.a. "Mr. Tambourine Man" och "Lucy in the Sky with Diamonds". YouTube:a om du inte hört dem. Jag vet att du vill.

Han har inte lagt av sig på senare dagar utan har ett nytt konceptalbum med rymdtema fullt av covers på klassiska rock-alster, vid namn Seeking Major Tom som släpptes tidigare i månaden. Gästlistan på albumet går heller inte av för hackor då bl.a. Zakk Wylde, Richie Blackmore och många, många... många fler stora rockikoner har bidragit.

Om videon till covern på Queen's "Bohemian Rhapsody" inte är tillräckligt bevis för att albumet borde vara ett givet köp så vet jag inte vad.

Nu är det visserligen inte dagsfärska nyheter i skrivande stund, men det har varit ett antal intressanta utlåtanden i spelmedia om den legendariska spel-franchisen.

Till att börja med så uppmärksammades det för cirka två veckor sedan att Square-Enix redan registrerat domännamnet www.finalfantasyxiii-3.com, innan det att den trettonde delens uppföljare har släppts. Detta innebär antingen att de förväntar sig en pangsuccé, eller att det åtminstone ämnas lämna gott utrymme för en ytterligare uppföljare rent storymässigt. I annat fall rör dig sig bara om ett defensivt införskaffande av möjliga framtida domäner.

Final Fantasy XIII-2 har för övrigt fått nya trailers lite titt som tätt och det officiella europeiska releasedatumet har avslöjats bli den 3:e februari.

Ett annat intressant uttalande som gjorts är att produktionen av både Final Fantasy Versus XIII och Final Fantasy Type-0 nu påstås "pågå till 100%", med allt vad nu detta skulle kunna tänkas innebära.

Appropå det så har det även tillkännagivits att Final Fantasy Type-0 faktiskt kommer att få en release via PlayStation Network, trots att spelet ligger på 2st UMD-skivor, vilket innebär att vi borde kunna räkna på en nedladdningsstorlek på mellan två och fyra gigabyte.

Sedan har det även offentliggjorts att Square-Enix ämnar släppas en HD-remake av Final Fantasy X för PlayStation 3 och PlayStation Vita.

...och sist, men inte minst, har det börjat släppas videos av gameplay från Theatrythm: Final Fantasy, varav den senaste innehåller klipp av klassiska Uematsu-godbitar såsom "One-Winged Angel", "Terra's Theme" och "Clash On The Big Bridge":

I februari detta år så hintades det att Metallica skulle påbörja ett inspelningsprojekt, som inte skulle vara 100% Metallica. Det tog därefter ett bra tag innan det uppdagades att detta skulle komma att röra sig om en kollaboration mellan ovan nämnda metalband och Lou Reed.

Resultatet av kollaborationen kommer senare i år att släppas i form av albumet betitlat Lulu. Detta blir då det första Metallica producerat sedan den mix- och master-mässigt misslyckade Death Metallic 2008, som var uppföljare till den produktionsmässigt experimentella St. Anger (som kom 2003). Ser man det på det sättet får man dock ha i åtanke att detta projektet inte kanske ses som ett nytt Metallica-album, utan som ett fristående alster som av en händelse råkar involverar Metallica.

Idag släpptes då det första offentligt lyssningbara från skivan, i form av en kort snutt från låten "The View". Det är svårt att säga mycket av blott ett kort klipp från en enstaka låt, därför väljer jag också att avslutningsvis bädda in snutten utan någon vidare kommentar:

Releasen av PlayStation Portable-uppföljaren, PlayStation Vita, börjar dra sig allt närmare. Så sent som idag rapporterar GameInformer.com ett stycke information som är mycket glädjande, nämligen att du kommer att kunna spela japanska, europeiska och amerikanska spel på samtliga Vita-konsoller, vilken med andra ord innebär regionsfrihet.

Om man pusslar ihop det stycket information med ett annat stycke information som Siliconera.com rapporterade tidigare i veckan, nämligen att japanska Cave håller på att utveckla en shooter specifikt för PlayStation Vita, då blir man väldigt glad, då spelet kommer att kunna spelas oavsett huruvida Cave väljer att lokalisera och/eller släppa det i väst.

Om Vita kommer att få fler unika shooters, alternativt få en del portar av redan existerande shooters... då har de bärbara iOS-prylarna plötsligt fått en utmanare till vad som kommer att kunna vara den aktuella, portabla shooter-plattformen.

Den som var relativt morgonpigg under gårdagen hade kanske nöjet att notera att Opeth gästade TV4's Nyhetsmorgon och framförde ett par alster från deras väldigt snart kommande skiva Heritage.

De som ev. missade det, av någon anledning, behöver inte misströsta då framträdandet finns att beskåda via TV4-play:

Det är inte alla som under sin livstid lyckas med bedriften att producera något som bl.a. kallats "one of the most visionary and memorable games of its time.". Den franska spelutvecklaren Eric Chahi lyckades med den bedriften när han 1991 färdigställde sitt Another World.

Spelet har refererats som en stor influens hos många stora spelutvecklare, t.ex. Fumito Ueda (vars Ico är direkt influerat av Another World) och Goichi Suda (som bl.a. gjort Killer7 och Shadow of the Damned).

Spelet är onekligen en artistisk milstolpe i spelhistorien och är ett av de första riktigt cinematiska spelen med sitt säregna bruk av grafik, ljud och cutscenes:

En hel del spel på 90-talet råkade ut för att släppas under olika titlar på olika ställen i världen, så hos de som det för närvarande inte ringer någon klocka så släpptes Another World med namnet Out of this World i Nordamerika och som Outer World i Japan.

Redan 2006 portades spelet i form av en officiell 15-årsjubileumsutgåva, för att kunna vara kompatibel med modern hårdvara, men under förra veckan rapporterade flertalet spelsiter att en version kompatibel med din prefererade iOS-manick nu även är under utveckling.

Spelet brukar felaktigt ses som en föregångare till det nästan lika hyllade Flashback (och dess uppföljare Fade To Black), även om det kan ses som en spirituell sådan, då det onekligen finns en påtaglig influens och direkta likheter, utöver att det är samma utgivare (franska Delphine Software).

Spelet fick däremot en officiell uppföljare 1994, mot Chahi's vilja, i form av Heart of the Alien för Sega-CD, som utvecklades av Interplay.

Eric Chahi har sedan dess dock gjort det hyllade plattformsspelet Heart of Darkness, som kom 1998, och är nu aktuell med From Dust som nyligen släppts till Xbox 360 och PC och som snart även kommer att börja distribueras via PSN.

Batman: Arkham Asylum var ett av 2009 års mest hyllade spel och erhöll en tämligen skaplig mängd utmärkelser. I och med detta så är givetvis uppföljaren, det kommande Batman: Arkham City, oerhört efterlängtat.

Nu har utgivarna tagit samma väg som t.ex. God of War 3 och Mortal Kombat gjorde och ämnar släppa ett musikalbum med musik "inspirerad" av Batman: Arkham City. Skivan kommer innehålla nyskriven musik från bl.a. Coheed and Cambria och Serj Tankian och kommer ståtligt att betitlas Batman: Arkham City - The Album.

Så vitt jag vet har ingenting lyssningsbart i skrivande stund publicerats.

Skivan kommer att släppas parallellt med det faktiska soundtracket, komponerat av Ron Fish och Nick Arundel (som båda arbetade med musiken till Batman: Arkham Asylum), som i sin tur kommer att betitlas Batman: Arkham City - Original Score.

Utöver den självständiga releasen så kommer en digital download, inklusive ett extra exklusivt spår, att medfölja samlarutgåvan av Batman: Arkham City.

För den som är intresserad så kommer The Album att släppas den 4:e oktober och Original Score den 18:e oktober, båda via Water Tower Music.

Nendo är japanska för lera, typ. Nendoroid är en serie gulligt feldimensionerade plastfigurer gjorda av ett japanskt företag vid namn Good Smile Company. De har producerat figurer från diverse olika manga- och animeserier såsom Death Note, Fate/Stay Night, Black Rock Shooter med flera, samt spelserien Touhou.

Dessa små figurer skall nu få ett spel för PlayStation Portable vid namn Nendoroid Generation, där de gulliga plastversionerna av karaktärer från diverse franchises kan slåss mot varandra... och, om man skall tro denna trailer, även... dansa mot varandra:

 

Detta hade generellt inte varit något spel som intresserat mig, om det inte hade varit för den det officiella tillkännagivandet att spelet kommer att inkludera karaktärer från ovan nämnda Touhou Project, vars indie-utvecklade danmakushooters ligger mig varmt om hjärtat.

 

Spelet skall släppas i Japan 2012 och jag har svårt att tro att någon lansering i väst någonsin kommer att kunna vara aktuell.

 

Men det är nördig kuriosa och tämligen intressant att se Touhou-karaktärer förekomma i ett kommersiellt spel, som ges ut av inga mindre än Namco Bandai.

Blabbermouth.net hade en artikel häromdagen att en student på University of Alberta i USA håller på att skriva en avhandling om mosh pits. Så mer eller mindre skutta runt, slåss och sparkas till musik, i rent vetenskapligt syfte.

Genom akademisk historia har skrivits om en del udda ämnen och detta är ju helt klart ett av dem. Men visst kan det möjligtvis finnas ett vetenskapligt intresse i att studera denna företeelse.

I de citat från intervjun som Blabbermouth och ursprungskällan Edmonton Journal tar med beskriver Gabby Riches att det finns oskrivna sociala regler kring moshande och beteendet i mosh-pits och det låter nästan som det är en relativt städad form av socialt umgänge. Likaså beskrivs det som ett sätt att träffa folk och bygga samt stärka vänskapliga band.

Jag är personligen ingen anhängare av s.k. "moshing", då det ofta känns mer som en ursäkt att kunna göra illa folk på ett socialt, av någon anledning, accepterat vis. Nu förekommer det givetvis alltid idioti inom allting, alltid, så det är egentligen orättvist att helt döma ut en företeelse baserat på att någon vid enstaka tillfällen inte kan bete sig vettigt eller respektfullt.

Sedan kan det ju finnas i skillnader på företeelsen inom olika kulturer (även om musiklyssnande i sig är en relativt universell företeelse). I det känslomässigt undertryckta passiv-aggressiva sociala klimat vi har i Sverige finns det kanske en större benägenhet att släppa ut omotiverade aggressioner mot oskyldiga människor, när det går, om man p.g.a. en socialt "accepterad" företeelse kan komma undan med det.

Vilket avslutningsvis får bli dagens amatörpsykologiska hypotes, från min sida.

Ett flertal källor har rapporterat att den klassiska arkadshootern från 1987, R-Type, kommer att få sig en release för Android. Företaget som står bakom denna port är det franska DotEmu, som för övrigt redan 2010 släppte en port av R-Type för iOS.

Den som står ut med touchscreen-kontroller och vill ha sig sin dagliga dos klassisk sidoscrollande 80-talsshooter för sin Android-device kommer få möjlighet till detta den 12:e september.

Ifall nu R-Type inte skulle vara din specifika kopp te så kan det möjligen vara värt att kolla närmare på DotEmu's hemsida då de helhjärtat sysslar med att distribuera och porta gamla spel till modernare plattformar. De har bl.a. portat de klassiska Gobliiins-spelen till iOS och piffat upp den legendariska PC-shootern Raptor: Call of the Shadows.

Det hade ju varit synd och skam att inte nämna något när en ny uppföljare, eller ja, en prequel, till ett av världens kanske bästa spel, Deus Ex, släpps i veckan.

Seriens tredje del heter Deus Ex: Human Revolution har utvecklats av Eidos Interactive och skall publiceras av allas vår forna JRPG-jätte Square-Enix:

Ursprungsspelet Deus Ex kom 2000 och utvecklades av en sektion av det icke längre existerande Ion Storm Inc. med Warren Spector (även känd för bl.a. System Shock och Thief: The Dark Project) i spetsen. Spelet har utnämnts till året spel av bl.a. BAFTA, GameSpy och PC Gamer och brukar utöver detta regelbundet nämnas i topplistor som försöker sammanställa bästa spelen genom tiderna.

Än så länge verkar Deus Ex: Human Revolution iallafall ha fått överlag god till blandad kritik.

Tidigare i veckan har det dock varit väldiga rabalder kring PC-utgåvan av spelet, då Eidos Interactive gick ut med att de fysiska kopiorna till PC skulle regionslåsas. Detta är ju ett tämligen oortodoxt förehavande, men det skulle motiveras med att p.g.a. icke-existerande bluray-standard på PC-plattformen så går det inte att få in alla språk på en och samma DVD. Lösningen skulle bli då att man digitalt får ladda ner det språk man skall ha spelet på, samtidigt som de verkar försöka hävda att alla versioner skulle få möjlighet att ladda ner alla språk i vilket fall som helst.

Om jag förstår det rätt skulle detta ha inneburit följande: du kan inte importera spelet från t.ex. Storbritannien, därför att spelen skulle regionslåsas. Anledningen till att spelet är regionslåst är för att det inte går att få plats med alla spelets språk på samma skiva, vilket gör att du digitalt måste ladda ner det övriga språk du vill ha spelet på. Oavsett om du köper ett spel som är regionslåst till Storbritannien så kommer du att ladda ner vilket språk du vill. Tyvärr har svårt att regionslåset fyller det syfte det påstås, utan det ser snarare ut som ett försök att stävja och kontrollera ev. import av spel.

Efter den massiva kritik som detta initiativ fick från spelare världen över har nu Eidos Interactive backat och inget regionslås på PC-releasen påstås förekomma.

Jag vet inte om man kan dra paralleller med t.ex. Capcom's permanenta sparfiler, om det är nya kreativa vägar att kontrollera spelmarknaden, då de traditionella beprövade och ständigt icke-fungerande DRM-skydden forstätter ställa till problem för laglydiga spelkonsumenter världen över. Det borde iallafall ses som något positivt att en del spelföretag tar till sig kritik från sina kunder.

Med tanke på att Deus Ex: Human Revolution ändå bygger på ett av historens absolut bästa spel, så vore det mer än synd att inte sträva efter att upprepa bedriften, samt att det vore ännu mer synd att låta konstiga påhitt som detta sätta käppar i hjulet.

Till exempel så verkar den medföljande versionen av "Rising Sun" från Final Fantasy Adventure vara tagen från ett tidigare släppt remixalbum betitlat SQ Chill som kom kom förra året och ett smakprov från denna borde då därför kunna låta på detta viset:

För den som nu skulle vara intresserad så verkar den 7:e september vara det releasedatum som är satt och produktionen skall visst begränsas till 1000 exemplar och albument har väl därför åtminstone potentialen att någon gång kunna bli en eftertraktad raritet.