Lera på tapeten igen
När man tänker på lera i tv-spel, så finns det en chans att tankarna kan dras till ClayFighter, ett fightingspel vars grafisk helt är gjort med lermodeller (vars resultat blir något som liknar det som inom film kallas för "claymation"), eller någon av dess uppföljare. ClayFighter-serien var tänkt att vara en del av en serie ler-baserade spel publicerade av Interplay, men vars enda övriga del blev plattformspelet Claymates för Super Nintendo.
Nu ska visserligen ClayFighter-serien få en ny del någon gång i år i form av ClayFighter: Call of Putty (som egentligen bara är en uppdaterad version av ClayFighter: Sculptor's Cut, som i sig är en uppdaterad version av ClayFighter 63½ för Nintendo 64) för Wii och Nintendo DSi, men det är faktiskt inte det som detta inlägg är tänkt att handa om.
När många tänker på lera i tv-spel så kommer de att översköljas av en våg med varma nostalgikänslor, för deras tankar förs direkt på peka-och-klicka-äventyrsspelet The Neverhood från 1996. Spelet fick ett positivt mottagande av både spelpress och spelare, men sålde bara 42000 exemplar innan det upphörde att distribueras. Intresset för äventyrsspel tog av någon anledning slut någon gång i mitten av 90-talet och The Neverhood är tillsammans med bl.a. Grim Fandango ett av de äventyrsspel som oförtjänt hamnat i glömska, trots lysande kritik.
Upphovsmannen bakom The Neverhood är en animatör vid namn Doug TenNapel, som i övrigt kanske är mest känd för att ha skapat Earthworm Jim, och spelet publicerades av DreamWorks Interactive, ett företag som på den tiden inte hade någon mindre än Steven Spielberg bakom spakarna.
Spelet släpptes även på PlayStation, men enbart i Japan och då under namnet Klaymen Klaymen. Likaså fick spelet en uppföljare i form av ett plattformsspel på PlayStation, som i Japan kallade Klaymen Klaymen 2, men som i övriga världen fick det inte lika relaterade namnet Skullmonkeys.
Via sociala medier, så som Facebook och Twitter, har nu de ursprungliga utvecklarna nyligen tillkännagivit att de håller på att förhandla om rättigheterna att få släppa The Neverhood till bl.a. iOS, Android och Windows Phone. Även fast förhandlingarna ännu inte är slutförda så verkar det som arbetet är påbörjat och att de har kommit en bra bit på väg.
Med det sagt antar jag att det inte är helt hundra att produktionen kommer att få grönt ljus, men uppenbarligen finns viljan, så det är bara att hoppas att byråkratin inte kommer att sätta käppar i hjulet, då The Neverhood är ett unikt spel format med omsorg och kärlek, som mer än väl förtjänar en andra chans.
Nu ska visserligen ClayFighter-serien få en ny del någon gång i år i form av ClayFighter: Call of Putty (som egentligen bara är en uppdaterad version av ClayFighter: Sculptor's Cut, som i sig är en uppdaterad version av ClayFighter 63½ för Nintendo 64) för Wii och Nintendo DSi, men det är faktiskt inte det som detta inlägg är tänkt att handa om.
När många tänker på lera i tv-spel så kommer de att översköljas av en våg med varma nostalgikänslor, för deras tankar förs direkt på peka-och-klicka-äventyrsspelet The Neverhood från 1996. Spelet fick ett positivt mottagande av både spelpress och spelare, men sålde bara 42000 exemplar innan det upphörde att distribueras. Intresset för äventyrsspel tog av någon anledning slut någon gång i mitten av 90-talet och The Neverhood är tillsammans med bl.a. Grim Fandango ett av de äventyrsspel som oförtjänt hamnat i glömska, trots lysande kritik.
Upphovsmannen bakom The Neverhood är en animatör vid namn Doug TenNapel, som i övrigt kanske är mest känd för att ha skapat Earthworm Jim, och spelet publicerades av DreamWorks Interactive, ett företag som på den tiden inte hade någon mindre än Steven Spielberg bakom spakarna.
Spelet släpptes även på PlayStation, men enbart i Japan och då under namnet Klaymen Klaymen. Likaså fick spelet en uppföljare i form av ett plattformsspel på PlayStation, som i Japan kallade Klaymen Klaymen 2, men som i övriga världen fick det inte lika relaterade namnet Skullmonkeys.
Via sociala medier, så som Facebook och Twitter, har nu de ursprungliga utvecklarna nyligen tillkännagivit att de håller på att förhandla om rättigheterna att få släppa The Neverhood till bl.a. iOS, Android och Windows Phone. Även fast förhandlingarna ännu inte är slutförda så verkar det som arbetet är påbörjat och att de har kommit en bra bit på väg.
Med det sagt antar jag att det inte är helt hundra att produktionen kommer att få grönt ljus, men uppenbarligen finns viljan, så det är bara att hoppas att byråkratin inte kommer att sätta käppar i hjulet, då The Neverhood är ett unikt spel format med omsorg och kärlek, som mer än väl förtjänar en andra chans.
Kommentarer
Trackback
