Musik 2011: The Smashing Pumpkins

Under gårdagen släppte The Smashing Pumpkins, eller om man skall vara barsk, Billy Corgan, ytterligare en låt gratis att lyssna på och ladda ner via deras officiella hemsida.

Låten i fråga heter "Lightning Strikes" och är den nionde låten att släppas gratis på internet av bandet själva och samtidigt påbörjas då även volym 3 av Teargarden by Kaleidyscope, vilket är tänkt att bli ett 44-låtars mastodont-epos som släpps låt för låt, allt eftersom låtarna blir klara, över internet och sedan i fysisk form av EPs á 4 låtar styck, när var fjärde låt färdigställts.

De första två EP-releaserna är redan klara och går att införskaffa i fysisk form, om du är villig att betala 300-400 spänn för fyra låtar. Dock så får man med den fysiska releaserna ett exklusivt spår plus diverse bonussaker. Med första EP:n får man t.ex. en djävla handsnidad sten-obelisk, om än en liten sådan då hela kalaset även förpackas i en låda gjord av trä.

Visst skulle man kunna gröta ner sig i herr Corgans tankegångar kring musikindustrin och konventionell musikdistrubition (även om jag kan vara benägen att hålla med att det finns en både sund och smart tanke bakom gratisdistrution i dagens musikklimat), men detta är inte första gången musik ges ut gratis under namnet The Smashing Pumpkins. Deras 2000-release Machina II/The Friends & Enemies of Modern Music släpptes ju även den gratis över internet, då deras skivbolag både nekat att göra Machina/The Machines of God till ett dubbelalbum och sedan att kommersiellt distribuera uppföljaren.

Om man skulle runda av med en liten subjektiv analys av hur Teargarden by Kaleidyscope ter sig än så länge, med nio låtar släppta. Överlag så känns det som om materialet är mycket mer kreativt och betydligt intressantare än det s.k. "återförenings"-albumet Zeitgeist, som, om än, i min mening inte var ett dåligt album, kanske inte var fantastiskt. Dock spretar stil och genre rätt kraftigt mellan Teargarden by Kaleidyscope's låtar, vilket i och för sig inte är förvånande om man ser till The Smashing Pumpkins repertoar, men det finns klart en del guldkorn och massvis med catchy "hook:ar" bland det redan släppta materialet och finns det nu bara tillräckligt med idéer i herr Corgans flintskalliga hjässa att hålla hela vägen så ser jag än så länge ingen omöjlighet att det faktiskt kanske skulle kunna bli en värdig uppföljare till Mellon Collie and the Infinite Sadness.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0