Ode till ett USB-minne...
...eller ja, tekniskt sett är det en mp3-spelare, eller snarare det var en mp3-spelare, borde man säga. Den har bara inte använts som en sådan på väldigt många år.
För att börja från början så handlar det om min första mp3-spelare, min Creative MuVo V200, som jag köpte någon gång i gymnasiet(?) som nu varit min trotjänare i väldigt många år. Fram till idag, närmare bestämt. Den hade ett helt friggin' gigabyte av utrymme vilket vid inköpstillfället ju var massvis med utrymme.
För ett par år sedan så sprack plasthöljet som omslöt själva flash-enheten, och när jag tröttnade på att försöka plocka ihop alla plastknappar, som trillade bort varenda gång plasthöljet lossnade och som krävdes för att den skulle kunna fungera som mp3-spelare, så reducerades den till att enbart brukas som USB-minne. Och som den brukades!
Jag vill dock tillägga att plasthöljets sönderfall inte alls var av ondo. Dels så var USB-minnet i sin exponerade form definitivt det mest bad-ass looking USB-minne jag (och någon annan för den delen) beskådat, men det tillät även inpluggning i många idiot-chassin där USB-portarna är placerade på ett sådant vis att de flesta USB-minnen fysiskt inte går in i springan för chassits krockar med USB-minnets plasthölje. Jag vet dock inte hur många gånger jag fått frågan "får man inte stötar av den?", för att av någon anledning så tror folk att ett USB-minne med exponerade kretsar är strömförande.
Minnet har vid ett tillfälle varit virusinfekterat (då någon begåvad elev hade lyckats virussmitta skolans ljudrum- och studiodatorer) men formaterats ett otal gånger. Den har även vid något tillfälle varit inkopplad i de flesta elevers i min årskurs laptoppar, något som resulterat i att mitt USB-minne har haft ett smeknamn jag avstår från att nämna.
De senaste månaderna så har den dock bara fungerat cirka 30% av gångerna man försökt plugga in den i en dator, och man blev tvungen att skifta mellan datorers multipla USB-uttag för att den skulle installera sig som en giltig USB-enhet, för att inte säga att Windows Vista har envisas med att hävda att filsystemet inte varit friskt och borde genomsökas.
Väl medveten om att man i dagsläget kan gå till närmsta _matbutik_ och köpa ett USB-minne som är 16 gånger så stort för någon/några hundralappar eller så så kan man säkerligen undra varför man i över 2½ års tid envisats med att stöka med att varje gång tvingas rensa minnet varje gång man skall lägga in något och ständigt lirka för att få plats med den kontinuerliga ström av massiv okomprimerad wave-data som man var och varannan dag har behövt flytta mellan datorer.
Det kan enbart härledas till den massiva makt nostalgi faktiskt har över oss människor.
Idag så tycker datorer inte längre att det är en USB-enhet som går att känna igen och är finally helt obrukbar. Fånig sak att blogga om kan man tycka, men det är ändå på något sätt slutet på en era. Många, många, väldigt många, väldigt viktiga filer har flyttats med denna förlegade bit hårdvara... och skulle jag någonsin bli rik och berömd så skulle denna bit historik säkert kunna säljas för flera dollar på ebay.
Det var det jag hade att säga och jag vill avsluta med att uppriktigt ställda följande fråga:
För att börja från början så handlar det om min första mp3-spelare, min Creative MuVo V200, som jag köpte någon gång i gymnasiet(?) som nu varit min trotjänare i väldigt många år. Fram till idag, närmare bestämt. Den hade ett helt friggin' gigabyte av utrymme vilket vid inköpstillfället ju var massvis med utrymme.
För ett par år sedan så sprack plasthöljet som omslöt själva flash-enheten, och när jag tröttnade på att försöka plocka ihop alla plastknappar, som trillade bort varenda gång plasthöljet lossnade och som krävdes för att den skulle kunna fungera som mp3-spelare, så reducerades den till att enbart brukas som USB-minne. Och som den brukades!
Jag vill dock tillägga att plasthöljets sönderfall inte alls var av ondo. Dels så var USB-minnet i sin exponerade form definitivt det mest bad-ass looking USB-minne jag (och någon annan för den delen) beskådat, men det tillät även inpluggning i många idiot-chassin där USB-portarna är placerade på ett sådant vis att de flesta USB-minnen fysiskt inte går in i springan för chassits krockar med USB-minnets plasthölje. Jag vet dock inte hur många gånger jag fått frågan "får man inte stötar av den?", för att av någon anledning så tror folk att ett USB-minne med exponerade kretsar är strömförande.
Minnet har vid ett tillfälle varit virusinfekterat (då någon begåvad elev hade lyckats virussmitta skolans ljudrum- och studiodatorer) men formaterats ett otal gånger. Den har även vid något tillfälle varit inkopplad i de flesta elevers i min årskurs laptoppar, något som resulterat i att mitt USB-minne har haft ett smeknamn jag avstår från att nämna.
De senaste månaderna så har den dock bara fungerat cirka 30% av gångerna man försökt plugga in den i en dator, och man blev tvungen att skifta mellan datorers multipla USB-uttag för att den skulle installera sig som en giltig USB-enhet, för att inte säga att Windows Vista har envisas med att hävda att filsystemet inte varit friskt och borde genomsökas.
Väl medveten om att man i dagsläget kan gå till närmsta _matbutik_ och köpa ett USB-minne som är 16 gånger så stort för någon/några hundralappar eller så så kan man säkerligen undra varför man i över 2½ års tid envisats med att stöka med att varje gång tvingas rensa minnet varje gång man skall lägga in något och ständigt lirka för att få plats med den kontinuerliga ström av massiv okomprimerad wave-data som man var och varannan dag har behövt flytta mellan datorer.
Det kan enbart härledas till den massiva makt nostalgi faktiskt har över oss människor.
Idag så tycker datorer inte längre att det är en USB-enhet som går att känna igen och är finally helt obrukbar. Fånig sak att blogga om kan man tycka, men det är ändå på något sätt slutet på en era. Många, många, väldigt många, väldigt viktiga filer har flyttats med denna förlegade bit hårdvara... och skulle jag någonsin bli rik och berömd så skulle denna bit historik säkert kunna säljas för flera dollar på ebay.
Det var det jag hade att säga och jag vill avsluta med att uppriktigt ställda följande fråga:
Är inte detta det mest bad-ass USB-minne du någonsin sett?
Kommentarer
Trackback
